Efter valet 2014 lyckades Socialdemokraterna skapa en politisk majoritet genom stöd av Aledemokraterna. Det gav dem 26 mandat och möjligheten att navigera kommunen i någorlunda önskad riktning. Nu ser det politiska landskapet betydligt svårare ut. Valutgången gör det svårt att leda Ale med en tyldig handlingskraft. Det gäller oavsett vem eller vilka som gör ett försök att leda trupperna. Än så länge förs bara samtal, men spekulationerna är i full gång. Det blir sannolikt en koalition som kommer att få styra som största minoritet. Det betyder att det aldrig kommer att finnas några garantier för vilka politiska förslag som går igenom. Såväl alliansen som de rödgröna har tydligt deklarerat att någon samverkan med Sverigedemokraterna inte är aktuell. Om ett blocköverskridande samarbete inte etableras är det ändå SD som kommer att ha makten och möjligheten att välja vilken sida som ska få gehör. Det är så klart ett drömläge för SD. Deras politiska motståndare vill ge dem noll och istället kan de få allt.
Enda lösningen för att både skapa handlingskraft och hålla SD borta från inflytande är att Socialdemokraterna och Moderaterna inser fakta. Genom breda överenskommelser ser de till att förslagen som läggs redan är förankrade och omröstningen blir sen ren formalia. Om de två största partierna ska fortsätta att konfrontera varandra är det istället det tredje största partiet, SD i Ale, som kommer att få fälla den avgörande rösten varje gång – i alla frågor – och det var väl knappast vad folket sa i valet 2018?
Summa summarum; Oavsett vilken koalition som tänker ta kommandot i Ale så blir det i minoritet och en mycket sårbar ställning såvida de stora partierna inte skakar hand.
Noterbart är självklart att Länsstyrelsen ännu inte har räknat helt färdigt. Skulle ett mandat byta plats över blockgränsen kan det innebära en möjlig majoritet mellan Alliansen, Framtid i Ale, Aledemokraterna och Miljöpartiet. Således krävs att både AD och MP byter sida. Det skulle i så fall ge 25 mandat till en sju koalition med sju partier. I teorin är den möjlig, men knappast i praktiken.
I Lilla Edet hade SD också stor framgång. De blev näst största parti, knappt en procent mindre än Socialdemokraterna. Det gör att förutsättningarna att styra i Lilla Edet är minst lika svårt som i Ale. Spekulationerna placerar oppositionsråd Julia Färjhage (C) som ny ordförande i kommunstyrelsen, men det måste i så fall ske i samförstånd med (S). En eventuell omröstning skulle annars kunna stjälpas av (S) och (SD). Således gäller samma sak här, att enda sättet att styra Lilla Edet i en tydlig riktning är genom blocköverskridande samverkan.
Flest kryss fick Moderaternas Mikael Berglund och det mesta pekar på att han återvänder till uppdraget som kommunstyrelsens ordförande i Ale. Det är dock långt ifrån säkert. Efter valet 2014 kunde han försvarat klubban genom att ha utmanat Paula Örn (S), men det hade då krävt stöd av SD. Det valde Berglund att avstå från. Av allt att döma gör han en annan bedömning om samma scenario uppstår i år.
