Politisk tystnad brukar betyda att det är något stort på gång. När så kommunstyrelsens ordförande, Paula Örn (S), låter informera i ett pressmeddelande att hon inte är tillgänglig för omval på posten efter valet, förklarar det varför kommunens största parti har haft interna frågor att brottas med. Paula Örn, snart 40, är relativt ung som topp-politiker och det är inte svårt att förstå varför ett jobb i riksdagen lockar. Samtidigt har hon nu redan hunnit vara Socialdemokraternas etta i åtta år och har testat på kommunalrådsrollen både i majoritet och opposition. Vidare förtäljer inte historien om det fanns förtroende och ens en möjlighet för henne att sitta kvar. Socialdemokraterna är fortfarande kommunens överlägset största parti, men det betyder också att du ständigt utmanas av de som vill ta över. I ett stort parti finns det alltid fler alternativ.
Det som nu förefaller märkligt är att valberedningens förslag till årsmötet lördag 10 mars behåller Paula Örn som nummer ett på kommunfullmäktigelistan. Tiden anses vara för knapp för att hinna enas om en ny toppkandidat, så Paula får stanna kvar på positionen trots att hon har meddelat att hon inte står till förfogande för ett omval. Det kommer att vara minst sagt förvirrande både för väljare och medlemmar, tror jag. Vem tar över hos S? Ja, det är verkligen bäddat för spekulationer. Folkkäre Jim Aleberg har bestämt sig för att fortsätta satsa på den regionala politiken, annars hade han varit ett givet namn. I min värld återstår i princip bara två personer, Dennis Ljunggren, 45, och Monica Samuelsson, 62. Båda med lång erfarenhet i partiet och som båda har dragit ett tungt lass för Utbildningsnämnden respektive Omsorgs- och arbetsmarknadsnämnden. Båda dessvärre med stora ekonomiska underskott, vilket de måste kunna argumentera för om partiet ställer frågan. Om båda är intresserade av uppdraget, det vore konstigt annars, måste valberedningen också fundera kring ersättare till respektive nämnd. Det är en tung uppgift som valberedningen har framför sig. Det är många aspekter och ersättaren ska inte bara vara partiets etta, utan sannolikt också vara den som i majoritet eller opposition är med och driver Ales utveckling framåt. Vem är bäst lämpad för det? Dennis Ljunggren har varit mycket aktiv under mandatperioden som gått. Han har synts och hörts på många av ortsutvecklingsmötena. Sannolikt är han den mest kände och hos aleborna förankrade personen av de båda tänkbara kandidaterna. Dennis har på sätt och vis redan tagit position, därmed inte sagt att allt är klart. Frågan är vad partiets medlemmar vill och till sist handlar det också om att veta vad man tror att aleborna vill?
Bandyvännerna i allmänhet och Surtesupporters i synnerhet tog farväl av en mycket omtyckt eldsjäl i samband med söndagens hemmamatch. Torleif Eklund var bandyklubben personifierad. En man som gjort det mesta som klubben bett honom om och som med sina varma personliga egenskaper också fått andra att växa. I med- som motgång har Torleif alltid funnits med i kulisserna. De sista åren har han återigen stöttat styrelsen i jakten på sponsorer – och få jägare har varit så omtyckta som Torleif. Hans bortgång är en tragedi, men om någon tvivlar kan jag övertyga er om att Torleifs hjärta för Surte BK aldrig kommer att sluta slå.
