Att jobba inom media innebär alltid att förhålla sig kritisk och försöka se båda sidor av myntet. När det gäller historien om det misstänkta fyndet i Göta älv har jag litat kallt på de uppgifter som har serverats. Alekuriren är inte ensam om att ha rapporterat om den spännande nyheten. Västnytt, TV4, Aftonbladet och en rad andra etablerade medier har skrivit om samma sak. I efterhand kan konstateras att vi alla borde ha varit mer kritiska. Det fanns en verklighet, en sanning som tog tid att gräva fram. Kanske hoppades vi lika mycket som upptäckarna Bo Larsen och Bo-Holger Hasselqvist på att fyndet i Göta älv skulle vara ett världsunikt vikingaskepp? Det hade kunnat få oanade effekter för hela Västsverige. När arméns dykare kom upp till ytan och bekräftade en annan verklighet visste troligtvis besvikelsen inga gränser hos de som engagerat sig i projektet.
Att då välja att förmedla en annan berättelse till omvärlden är däremot ett helt oacceptabelt snedsteg. Det medförde att även lokaltidningen och undertecknad spred en lögn. Dykningarna beskrevs som misslyckade när de i själva verket var perfekt utförda. Arméns dykare kunde lämna en mycket detaljerad rapport om formationen som upptäckts i Göta älv, tyvärr innehöll den inget mer sensationellt än blålera.
När jag kom över rapporten från den arkeologiska undersökningen och ställdes inför fakta var beslutet inte svårt. Tidningen är er sanningen skyldig även om enskilda personer nu hängs ut och tvingas förklara sig. Vi kan inte ta ansvar för våra uppgiftslämnares handlingar. Vi är däremot skyldiga att förmedla den korrekta bilden, särskilt om vi tidigare sagt något annat.
Roligare dagar har nog också båda våra kommunalråd i Ale upplevt. Förra måndagen klubbades verksamhetsplan med tillhörande budget för 2012-2014. Allianspartierna som tillsammans med Aledemokraterna leder kommunen i minoritet, de har bara 24 av fullmäktiges 49 mandat, fick inte igenom sitt förslag. Istället röstade resterande ledamöter tillhörande Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Sverigedemokraterna på det förslag som oppositionsråd Paula Örn (S) presenterade. Det blev en dyr läxa för Alliansen. De får nu leda Ale med en S-märkt verksamhetsplan, men troligtvis vaknade även de rödgröna upp med en baksmälla. Att tillsammans med omdiskuterade Sverigedemokraterna, som mest är kända för sin främlingsfientliga inställning, ha fällt den politiska ledningen som en stor grupp alebor har röstat fram är ingen stor merit. Självklart hade det varit bättre om Alliansen insett att deras minoritetsställning kräver att viktiga beslut förankras för att inte kastas omkull i sista stund. Nu medförde det naiva agerandet att Sverigedemokraterna fick förverkliga en maktdemonstration som gav eko. Det var en överraskande utgång med tanke på att Sverigedemokraterna inte tidigare anslutit sig till de rödgröna, när det väl skedde, var det på eget initiativ. Således kan inte Socialdemokraterna lastas för att SD plötsligt gav dem sitt stöd. Oppositionen kan ju inte sluta lägga fram politiska alternativ med rädsla för att Sverigedemokraterna eventuellt röstar på dem. Om Alliansen och de rödgrön även fortsättningsvis har för avsikt att hålla SD utanför och så långt från inflytande som möjligt krävs att kommunalråden öppnar dörrarna. Inget av blocken har egen majoritet, det har varit känt sedan valet 2010. Nu måste samtalen bära frukt, alternativet är annars att Sverigedemokraterna får fortsätta välja vilken väg Ale ska gå. Det mandatet har aleborna inte givit dem och det vet både Mikael Berglund (M) och Paula Örn (S).
