Politisk jordbävning skrev analyserna om efter söndagens val till EU-parlamentet. Framgångarna längst ute till höger och vänster var påtagliga och konsekvenserna av deras mobilisering blev särskilt märkbar när blott varannan svensk orkade rösta. Vindarna blåser i en väldigt tydlig riktning just nu, vilket även statsministern till sist fick erkänna trots att han var väldigt ”nöjd” (!) med valrörelsen. Tar de tidigare så dominerande partierna återigen tag i taktpinnen finns det mycket att göra. Hälften av de röstberättigade väljarna har inte sagt sitt än.
Kanske blev det här ändå en nödvändig örfil åt både Moderaterna och Socialdemokraterna? Våra traditionellt sett starkaste partier måste kanske till och med öppna dialogen än mer i framtiden. De utmanas inte längre bara av varandra, utan attackerna kommer från alla håll. Det märks inte minst lokalt. I både Ale och Lilla Edet är Sverigedemokraterna, som står utanför båda blocken, det näst största partiet. Håller den trenden i sig i september blir regeringsfrågan i respektive kommun ett svårhanterat uppdrag att lösa. Jag tror en stor portion ödmjukhet inför kommande valrörelse är nödvändigt för att möta en ny politisk verklighet, där väljarna tydligt har markerat sin ståndpunkt – till att börja med i EU-frågan.
För Moderaternas del väntar ett tungt analysarbete. Något har uppenbart gått väldigt snett. Regeringspartiet är inte ens med på pallen bland de tre största i Ale och Lilla Edet. Både Sverigedemokraterna och Miljöpartiet har gått förbi i Ale och i Lilla Edet är M bara sjätte parti. Inte heller Socialdemokraterna kommer undan ett tapp. I Ale tappar de en knapp procent och i Lilla Edet hela 3,5%.Det finns uppenbarligen en del att fundera över.
Vad säger då valresultatet? Helt klart är att det finns en uppfattning att Europa är bra för de stora frågorna, miljön och freden. Makten och inflytandet över de mindre frågorna ska Bryssel uppenbarligen inte ha att göra med. Det är en linje som inte bara väljarna i Sverige har valt att följa, utan trenden är tydlig i nästan hela Europa. Att miljön dessutom ska stå överst på dagordningen råder det ingen tvekan om för svenskarnas del, men det borde väl egentligen inte ha överrraskat någon? Vårt miljöengagemang är generellt sett stort och när EU inte visat sig prioritera de gröna frågorna tillräckligt mycket reagerar vikingarna i norr.
I söndagens val sa hälften av de röstberättigade väljarna sitt. I september är det dags att rösta igen, då hoppas jag att valdeltagandet är ett helt annat. Först då vet vi vilka vindar som verkligen ska gälla de kommande åren. All makt är trots allt långt ifrån Bryssel. Den har du och jag. Frågan är hur många av oss som tänker använda den?
