Klychan om att vi lär så länge vi lever är nog en av få formuleringar som verkligen gäller. När Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) stod som värd för ett företagarmöte i Kilanda gav ordföranden, Palle Borgström, åhörarna mycket att fundera kring.
Dagligen det senaste åren har vi fått höra om Sveriges upprustning av försvaret. Medlemskapet i försvarsalliansen Nato som skulle varit en trygghetsgaranti, men som sällan om än någonsin, varit skakigare än nu, är ett exempel på vår militära förberedelse. Desto mindre hör vi om det mer livsnödvändiga – hur säkrar vi upp en god beredskap av livsmedel i händelse av kris eller krig? Ammunition, bomber och granater eller kött, mjölk och bröd? För egen del har jag inte svårt att prioritera, men debatten som pågår leder oss inte riktigt i den riktningen.
I Sverige importerar vi hälften av allt livsmedel vi konsumerar. Det är varken hållbart eller riskfritt. Det är galenskap. Vad var det som gick snett? Hur hamnade vi här?
Palle Borgström menar att inträdet i EU var en historisk händelse som hade stor påverkan. Konkurrensen ökade och när priset får styra vet vi vad plånboken – och det är ju nästan alltid den som bestämmer – väljer. För att höja beredskapen och ge svenskarna en större trygghetskänsla borde andelen svenska livsmedel som konsumeras landa på 85 procent istället för dagens 50. Dit är vägen lång.
Det krävs stora investeringar för att kunna bedriva ett effektivt och modernt lantbruk. Vem vill ta notan? Finns det ens tillräckligt många lantbrukare som är beredda att växla upp?
När Mattias Borgström, vars familj idag driver Ales största mjölkproduktion, avslöjar att arbetspassen börjar fem på morgonen och slutar vid midnatt under högsäsong – då applåderar jag i huvudet men tänker samtidigt att det där jobbet kommer nästa generation aldrig att lockas av. Attraktionskraften eller belöningen för att leva som bonde måste kryddas. Kanske behövs det en allvarlig kris för att vi ska förstå värdet av det svenska lantbruket och att landets verkliga hjältar stavas bonde?
Jag fick mig ett antal riktiga tankeställare och det är inget att skämmas över. Som sagt, vi lär så länge vi lever. Nu är det svenskt och närproducerat som gäller.
TEXT:
Peach 
