Alependeln firade 10 år i fredags och visst var det värt att fira? Vi som minns tiden med ståplats på mjölkbussen till Göteborg gladdes säkert lite extra på tioårsdagen. För andra kan vi bara noga understryka att pendeltåget och motorvägen är det bästa som hänt Göta älvdalen.
BanaVäg i Väst kallades projektet som prövade tålamodet hos alla ale- och lillaedetbor under närmare sex år. Berg i massor sprängdes bort för att göra plats för motorvägen och den dubbelspåriga järnvägen. Allt skedde parallellt med trafiken, vilket stundtals skapade långa köer och ett mindre trafikkaos. I efterhand kunde ändå konstateras att den genomsnittliga restiden mellan Älvängen och Göteborg förlängdes med 15-20 minuter. Det tror jag alla drabbade kan leva med idag. Den utbyggda infrastrukturen har inte bara förbättrat möjligheterna att färdas mellan Trollhättan och Göteborg, utan Ales och Lilla Edets attraktionskraft har också ökat kraftigt. Det har inte minst husägarna märkt av.
En annan aspekt är trafiksäkerheten. Vi är många som minns de elva trafikljusen som radade upp sig på redan från Älvängen till Angered. Elva stopp om man hade riktig otur. Idag är bara ett kvar och antalet dödsolyckor på E45 sedan vägutbyggnaden är oerhört få. Det finns verkligen all anledning att fira. Personligen kommer jag bäst ihåg de påkostade visionsbilderna som visade hur Ales gestaltning skulle förändras med glasade bullerskydd, mäktiga gångbroar över motorvägen till pendelstationerna och ledbelysta vägbanor. Jag hade väldigt svårt för att ta in det, att överhuvudtaget tro att det någon gång skulle bli verklighet. Dåvarande stadsarkitekt Bert Andersson hade dessutom avslöjat att det handlade om en investering upp mot tio miljarder. Skulle den stora statsmakten verkligen våga satsa på Ale och Lilla Edet? På Alemässan 2005 i dåvarande Ale gymnasium presenterades en tolv meter lång modell där du i detalj kunde se den nya älvdalen. Där fanns motorväg, dubbelspårig järnväg, tunnlar och broar uppbyggda i miniatyr. Det var så fascinerande. Jag vet att jag smålog och frågade Bert Andersson på nytt. ”Tror du verkligen att det här är blir verklighet?”. Bert berättade då att han börjat sin anställning i Starrkärrs kommun 1969 och att det redan vid den tiden pratades om en ny vägsträckning. ”Det kändes avlägset då, men nu har det gått 36 år, så svar ja. Jag börjar faktiskt att tro på en ny väg och järnväg”. Han fick rätt. Bert var med från första pennstrecket och fick också se projektet fullföljas. Ingen var stoltare än honom när infrastrukturministern tog ett första grävtag den 2 maj 2007. Ingen var knappast mer nöjd 2012 när de vackra visionsbilderna plötsligt hade blivit verklighet. Utbyggnaden av infrastrukturen är det största i Ales och Lilla Edets historia.
