Blir Västsveriges första ullrådgivare

Liselotte Öhrling har en magisterexamen i arkeologi och därutöver en hel del andra kurser. 2010 började hon som museipedagog på Vitlycke museum.

– Jag har alltid gillat att förmedla saker till andra, säger hon.

Fast tjänst på Lödöse museum fick Liselotte 2015 då hon utöver arbetet som pedagog även varit programansvarig och ägnat sig åt webben.

– Det är en rolig blandning av arbetsuppgifter. När jag började att arbeta som programansvarig hade vi ungefär fem aktiviteter per år, nu är situationen en annan. Självklart känner man en viss stolthet över den utveckling som skett.

– Nyckeln till framgång tror jag är att vi samarbetar både internt och i nätverk, inte minst med vår egen stödförening och Lilla Edets kommun.

Efter sommaren väntar nya utmaningar för Liselotte Öhrling som då blir tjänstledig från uppdraget på Lödöse museum. Som tredje person i Sverige ska hon utbilda sig till ullrådgivare.

– Det var min mamma som lärde mig sticka när jag var fem. Vi satt och stickade i soffan när pappa tittade på fotboll, det är minnen jag har.

I sitt arbete på Vitlycke museum var spinna på slända, tova ull och nålbindning några av programaktiviteterna.

– På den tiden veckopendlade jag till Mölndal och hade lite tråkigt på kvällarna i min lilla stuga jag hyrde i Tanum. Jag bestämde mig för att lära mig karda, spinna och nålbinda. I samma veva råkade jag bli med en säck ull på tjugo kilo. Det utgjorde något av startskottet för intresset, säger Liselotte Öhrling.

– Jag minns att jag gick på ett spinnrockscafé på Billströmska folkhögskolan och lärde mig en hel del om spinnrockar och svensk ull.

Utbildningen till ullrådgivare, som löper över två år, utgörs till 80 procent praktik. Liselotte kommer bland annat att göra praktik på Rodens ullbruk, ett nystartat spinneri i Norrtälje.

– Det är en fantastisk möjlighet att få vara med och starta upp ett spinneri från grunden, säger Liselotte. Jag kommer även träffa många fårägare och följa med vid fårklippning.

Du har även egna får?

– Ja, vi har nio genbanksfår hemma. Det finns bara 350 i landet, så det handlar om att bevara rasen. Drivkraften för mig är inte köttproduktion utan snarare att bidra till rasens överlevnad och att ta hand om ullen som jag klipper och sedan kardar, spinner, tvättar och färgar.

Om du ska sia om framtiden?

– Tanken är att komma tillbaka till Lödöse museum när utbildningen är klar. Eftersom jag har en deltidstjänst här hoppas jag kunna förena det bästa av två världar – museipedagog och ullrådgivare.