LILLA EDET. Lars Johanssons stora drivkraft är att vi ska komma ut mer i skog och mark. Genom sitt företag Göta Äventyr tar han med sig grupper ut i Ales naturreservat och Väktorområdet i Hjärtum.
– Naturen här är fantastisk, konstaterar han.
Lars är uppvuxen på en lantgård på norra Hisingen, älskar allt vad natur och utomhusliv heter, liksom att röra på sig och träna. Som sjuåring började han i scouterna, som femtonåring engagerade han sig i hemvärnet. Lumpen gjordes i Lappland vid fjälljägarregementet, och därefter har Lars fortsatt arbeta vid Försvarsmakten med utbildningar och överlevnadskurser i egen regi. Han har dessutom pluggat friluftsliv och ledarskap, och jobbar även deltid på en 4H-gård på Hisingen.
–Jag skulle aldrig trivas med att sitta på ett kontor hela dagarna. Jag brinner för att människor ska komma ut i naturen mer, våga vara i skogen och vandra. Att få ut barn och unga ligger mig extra varmt om hjärtat, och är något jag skulle vilja jobba mer med.
För några år sedan flyttade Lars till Ryrsjön i Lilla Edets kommun, där startade han sin verksamhet Göta Äventyr. Det var både vandringar och överlevnadskurser, liksom tillsammans- träning för både barn och vuxna i skogen. Därefter bar det av till Ale kommun, där han fortsatte upptäcka Risveden och Vättlefjälls fantastiska skogar och sjöar. Nu har han nyligen flyttat ut till Orust med sin sambo, men hans primära ”arbetsplatser” är Ale och Lilla Edets kommuner.
–Naturen där är ju fantastisk! Vid Väktorsjöarna är topografin väldigt dramatisk, det är upp och ner och väldigt fina utsiktsplatser. Vättlefjäll är också väldigt kuperat, och många fina sjöar precis som Risveden som dessutom har mycket orörd barrskog. Det bästa med Ale och Lilla Edet är att det finns naturupplevelser för alla, oavsett erfarenhet eller ålder menar Lars Johansson.
Hans grupper består av alltifrån familjer till kompisgäng, svensexor och födelsedagsfirande – och i somras hade han överlevnadskurs för Youtube-komikerna JLC. Många deltagare är kvinnor i medelåldern, särskilt efter Corona. De vill lära sig hur man läser karta och kompass, gör upp eld och vad man ska ha för utrustning.
–Kvinnor känner sig ju överlag mer otrygga ute i samhället, och detsamma verkar gälla för skogen. De är rädda för att något ska hända. Jag hade en gång med en kvinna i en av mina grupper som knappt vågade vara utomhus ensam, men som nu vandrat på egen hand i fjällen – det tycker jag är otroligt roligt att höra! Då känner jag att jag kunnat bidra med något viktigt.
Pernilla Fredholm
