SURTE. 20-åriga Frida Sporre har lastbilsföraryrket i blodet.
Bulkbilen som hon kör för Surte Åkeri mäter 20 meter på längden och har en maxvikt på mellan 50 och 60 ton.
– Det känns som man har bättre koll när man kör lastbil än vanlig personbil, säger hon.
Frida Sporres farfar Rune startade Surte Åkeri där även hennes pappa började som lastbilsförare efter lumpen. Som barn brukade hon åka med honom ibland och intresset för bilar väcktes tidigt, men några drömmar om att bli just lastbilsförare hade hon inte då.
– När jag började läsa handel och administration på Mimers hus gymnasium trodde jag inte att jag skulle vilja arbeta som lastbilsförare, men efter studenten började jag jobba på kontoret på Surte Åkeri. Till att börja med körde jag lite salt- och plogbil fram tills jag tog lastbilskort, släpkort och därefter gick en utbildning för att få yrkeskompetensbevis. Nu har jag kört i lite mer än ett år.
Vardag för Frida. Med vana rörelser hoppas hon upp i förarhytten. Hon har kört lastbil i lite mer än ett år.
Även storasyster Emilie jobbar på företaget, men inne på kontoret. Av de omkring 20 förarna är Frida ensam tjej, något hon själv inte reflekterat särskilt mycket över.
– Jag är ingen ”tjejtjej” och har alltid trivts bättre ihop med killar än tjejer. Det finns ändå en del tjejer som kör lastbil men att köra bulkbil är nog ovanligare. När jag berättar för andra vad jag jobbar med brukar folk tycka att det är coolt och kommentera att det är ovanligt.
Övernattar ibland
I bulkbilen, som är formad som en stor tank baktill, fraktar hon cement i olika former och körningarna håller sig vanligtvis inom en radie av 10 mil från åkeriet i Surte. Därför är det inte ofta hon behöver övernatta på resan, men för ett tag sedan hade hon en körning till Uppsala och dagen efter lokaltidningens besök skulle hon iväg till Köping.
Bakom de svarta skinnsätena i förarhytten finns en liten sovplats där man bäddar i ordning med sängkläder.
Som lastbilsförare måste man vara noga med att hålla rasttiderna och man får inte köra längre än 4,5 timme utan att ta paus. När man övernattar måste bilen stå stilla i minst 9 timmar.
– Första gången man sov i bilen var det lite nervöst och jag sov inte så mycket, men annars tycker jag att det går bra. En gång kom det en utländsk chaufför och knackade på rutan och ville köpa diesel av mig. När jag inte öppnade blev jag orolig att han skulle slanga ur bilen så då blev det inte mycket sömn.
Längre körningar går ofta längs E20 där det finns gott om rastställen, men att bunkra upp med godis och läsk i lastbilshytten är inte Fridas melodi.
– Jag brukar ha med mig en flaska vatten och eftersom det brukar vara så dyrt att äta på vägkrogarna så köper jag en korv på macken istället.
Livet som lastbilsförare innebär oregelbundna arbetstider och ofta får hon inte veta förrän dagen innan när hon börjar.
– Ofta kan man räkna ut när man är färdig med en körning, men det räcker att man hamnar i kö eller att det är halt på vägen så blir man försenad.
Eftersom bromssträckan för en lastbil på 60 ton blir betydligt längre än för en vanlig personbil gäller det att ha framförhållning och det är mindre uppskattat när andra bilister svänger in tvärt framför. Annars skulle hon inte påstå att hennes yrke är speciellt svårt.
– Det känns som att man har bättre koll från lastbilen eftersom man sitter högre upp, säger Frida och hoppar vant upp i förarhytten.
Fotograf: Allan Karlsson
