STARRKÄRR. Lagom till att Frendbergs skulle inta Prästalund lättade molntäcket och solen tittade fram bland lövträden. Visaftonen på hembygdsgården värmde de 50-talet personer som fanns i publiken. Kvällen bjöd dessutom på en trevlig överraskning när Kilandasonen Alfred Bankel Bäversjö lämnade åhörarplatsen och gav oss ”Starkare än ord”.
Väderläget var länge osäkert, men när det väl blev dags för den traditionsenliga visaftonen med Lars-Eric och Johan Frendberg gick det ändå att genomföra arrangemanget som planerat utan regnskydd.
– Jag har tittat på väderappen konstant den senaste veckan. Hemma i Trollhättan var gatorna helt täckta av vitt hagel igår. Vi är tacksamma att vi får uppleva denna försommarkväll med er i denna fantastiska miljö, förklarade Lars-Eric när han hälsade välkommen.
Hembygdsföreningens tidigare ordförande Inga-Britt Karlbom kallades upp för att berätta om bakgrunden till ”Visafton i Prästalund”.
– Det hela började med att Ove Gert, Lennart Thorstensson och Lars-Eric Frendberg hade varsin kväll då de underhöll. Lennart har blivit kvar i samband med midsommarfirandet och Lars-Eric har sedan tidigt 80-tal återkommit en gång varje sommar. Den björken som reser sig stor vid ett av husen var bara ett litet skott när Lars-Eric var här första gången, berättade Inga-Britt.
Sonen Johan Frendberg har varit vid sin pappas sida åtminstone de senaste två decennierna och samspelet dem emellan är proffsigt och hjärtligt på samma gång.
Som alltid när Frendbergs uppträder tillsammans kastar de sig mellan olika genres, alltifrån finstämda visor till mer rockigare toner. På senare år har även Johans eminenta tolkningar av ikonen Peter LeMarc fått allt större utrymme i repertoaren. Den här gången fick vi höra ”Ett av dom sätt”, ”Vrå av världen”, ”Tootoolah” och ”Little Willie John”. Fullständigt briljant! Ytterligare en LeMarc-låt framfördes, men då nöjde sig Johan med att spela gitarr och lät sin elev från Rytmus musikgymnasium, Alfred Bankel Bäversjö, sköta sången. Kvällens längsta applåd var på sin plats.
Naturligtvis blev det lite allsång också i form av ”34:an”, ”Calle Schewens vals” och avskedslåten ”Stad i ljus”. Det var en synnerligen belåten skara människor som tackade för underhållningen efter att ha fått uppleva en liten bit av den svenska sommaren i Prästalund.
