”Ett hårt men roligt yrke”

ALAFORS. Från Pelarteatern i Alafors till Sveriges nationalscen, Dramaten i Stockholm. Skådespelaren Adam Lundgren, 33, har gjort en makalös resa.
– Det är hårt arbete, men ett väldigt roligt sådant, sa han på en improviserad caféföreställning i Ahlafors Fabriker i lördags.

Adam Lundgren från Skepplanda lever sin dröm. Lokaltidningen har kunnat följa hans karriär från det estetiska programmet i Ale gymnasium till genombrottet med SVT:s och Jonas Gardells miniserie ”Torka inga tårar” via filmsuccén ”Känn ingen sorg” till den klassiska rollen som Hamlet på Dramaten i Stockholm. Numera är han högaktuell med en av SVT:s hetaste tv-serier ”Vår tid är nu”. I lördags var han tillbaka på Pelarteatern och mötte både familj, släkt, vänner och beundrare i publiken.

– Idag är jag faktiskt lite nervös. Vi har ju inte repeterat direkt… Inför en vanlig föreställning känner jag bara en normal anspänning. Det är skillnad med premiärer, då är det nervöst på riktigt. Det är första gången du möter publiken och du vet inte vad som kommer att funka. Det är också då recensenterna är på plats, berättar Adam Lundgren inför en nyfiken publik.

Läser du recensionerna? Är det viktigt?

– Ja, så klart. Självklart vill man ha bra recensioner, men oavsett vad de skriver så känns det ofta som att de har missat något. Kul att de tyckte den scenen var bra, men varför skrev de inget om det och det… Jag är ganska självkritisk och analyserar alltid varför vissa scener gått bra och andra inte.

Om jag 2005 hade sagt att om 14 år kommer vi göra en föreställning under temat ”Från Pelarteatern till Dramaten” hade du trott på det då?

– Hmmm, jag vet inte. Jag var väldigt inne på film när jag var yngre, men jag hade en plan att slå igenom som 25-åring och 2012 blev ”Torka inga tårar” en omtalad serie som banade väg för flera roller både på teater och inom film.

Vad har varit roligast såhär långt?

– ”Känn ingen sorg för mig” var en fantastisk upplevelse. Hela grejen var så absurd. Plötsligt satt jag hemma hos Håkan Hellström i hans kök – sjöng och spelade hans låtar – för honom! Det var galet. Håkan är en grym människa. Jag var supernervös första gången vi skulle träffas, men han avdramatiserade det direkt och sen var han som vem som helst.

Adam Lundgren skulle senare få sjunga inför betydligt större publik än hemma hos Håkan Hellström. Sveriges kanske folkkäraste artist sålde slut Ullevi 2014 och plötsligt kom det ett sms från Håkan. Han undrade om Adam ville medverka inför 70 000 åskådare på Ullevi.

– Det var svårt att ta in. Jag hade förvisso gjort samma sak inför 15 000 på Scandinavium, men 70 000 är något helt annat. Det är min största adrenalinkick någonsin. Det var så häftigt och nervositeten maxades efter lite fippel med medhörningen. Det behövde jag verkligen inte då… Men när jag kom av scenen ville jag bara in igen och köra mer. Det var en konstig känsla när det plötsligt var över. Allt var så maxat.

Att leva som skådespelare är lite som berg- och dalbana. Det är intensivt i perioder, men kalendern är långt ifrån alltid fulltecknad.

– Du kan hamna mitt emellan två produktioner, perioder när du inte har något alls att göra. Numera har jag en agent som både förhandlar lön och håller öronen öppna för tänkbara roller. Det underlättar.

Den 28 oktober rullar tredje säsongen av ”Vår tid är nu” igång. Det är en av Sveriges Televisions största succéer någonsin. Miljontals tittare har sett varje avsnitt.

Är du förvånad över succén?

– Lite. Det är så svårt att veta om det är bra eller dåligt när inspelningarna sker. Vi ser ju bara scenerna där vi själva medverkar och helheten är det svårt att få grepp om, men efter att ha sett de första fyra avsnitten kände jag att det här var bra. Det är många bra skådespelare och den har verkligen gått hem.

Vad gillar du din egen roll, Peter Löwander?

– Han är speciell. Ibland älskvärd, ibland ond. Jag tror jag gillar den bågen som han spänner över, svarar Adam betänksamt.

Adam har dessutom precis avlutat inspelningen av en fjärde säsong som ska visas julen 2020.

– Det är en minivariant och bara fyra avsnitt.

Skepplandas stolthet på de stora scenerna har vant sig vid ”kändislivet” och besväras inte av uppmärksamheten.

– Privat är jag fortfarande samme Adam som innan.

Den som googlar Adam Lundgren får många träffar, men den som söker kontakt med honom via sociala medier blir besviken.

– Där hittar ni mig inte. Jag har tagit bort alla konton. Det fungerade inte. Inte för mig i alla fall. Det höll på att sluka mig. Jag var alldeles för nyfiken av vem som kommenterade och gillade.

Foto: Allan Karlsson. 

Mer från nöje

Musikälskarnas egen borg

Krögarna Carl och Reneé Dahlberg brinner för musik. 2000-2013 var…

Lyckad premiär på Café Torpet

Flera högklassiga soloartister och grupper kommer på besök till Café…

De är först ut på Café Torpet

När lokaltidningen får tag i The Mule Skinner Bands trummis…

Lyckat Valborgsfirande i Surte

I helgen firades våren in runt om i landet och…

Senaste nytt

Per är återfunnen vid liv

Han försvann under natten till måndag, 5 juni, i Skönningared…

Elin satsar på motocross

Elin Hansson satt för första gången på en crosscykel i…

Respass ur Svenska cupen

Ahlafors IF är utslaget ur Svenska cupen och drömmarna om…

Skepplanda BTK firar 75 år

Den stora jubileumsdagen närmar sig med stormsteg. När Skepplanda BTK…

Missing People om letandet efter Per

Han heter Per och är 62 år gammal. Senast någon…

Vd:n lämnar Edethus

Sanny Mattelin har varit vd på Edethus sedan den 1…

Rudin bakom sen SBTK-seger

På torsdagskvällen var Skepplanda BTK på jakt efter sin andra…

Här är risken större för viltolyckor

Förra året hanterades 65 624 viltolyckor i Sverige. I mer…

Rullatorrace som gjorde succé

Det blev inte bara ett utan tre rullstolsrace på lika…

De ska starta gåfotboll i Surte

Ann-Britt Mårtensson och Anneli Larsson har en lång historia inom…

Orimliga sparkrav på regionens sjukhus

Den senaste tidens rubriker och även en ledare i lokaltidningen…

Lastbil började brinna på E45

SURTE. Strax efter klockan 17 på onsdagen började en lastbil…

Kvinna döms till fängelse

Det var i februari förra året som en kvinna i…