– Det har varit bättre, ett annat svar hade varit att ljuga. Det har varit en tid som präglats av mycket otur och där det ena tunga beskedet har avlöst det andra.
Berätta, vad var det som hände?
– En hederlig vänskapsmatch i gentlemannasporten tennis slutade i ett snedsteg där all kroppstyngd hamnade på fel ställe i en och samma sekund. Det ledde till ett styggt benbrott där både skenben och vadben gick rakt av. Benpiporna stod rakt ut och det blev omedelbar ambulanstransport till Kungälvs sjukhus. Där konstaterades att en akut operation inte kunde genomföras på grund av svullnad och sårbildning. Det här var i lördags för två veckor sedan. Sedan dess har läkarna inväntat att blåsor och sår ska torka för att möjliggöra att slå i spiken som ska bära benet framöver. När detta trycks tror jag att operationen precis har genomförts och då väntar full rehab i ett antal veckor.
Hur har du fördrivit tiden på sjukhuset?
– Det är en utmaning, men långt ifrån så svår som man kan tro. Personalen är fantastisk och hjälpmedel som dator, böcker och filmer gör att dagarna rullar på. Det jobbiga är frustrationen att inte kunna påverka processen. Hade jag varit opererad hade jag kunnat rehabträna och på så vis bidra till att komma vidare. Nu har jag mest fått sitta passivt och invänta bättre tider…
Redaktionen kom tillbaka i måndags, för första gången utan dig på plats, hur påverkas verksamheten?
– Inte alls skulle jag vilja säga. Idag har vi en fungerande redaktion som inte är beroende av en person. Hade samma olycka inträffat för fem år sedan hade situationen varit betydligt allvarligare. Nu får andra chansen och möjligheten att ta ett större ansvar, det leder förhoppningsvis till en positiv utveckling. Det kanske låter konstigt, men företaget kan mycket väl utvecklas av att jag är borta en tid. Nu får andra idéer ta plats. Det blir annars lätt att en verksamhet rullar på i samma hjulspår. Jag har fullt förtroende för personalen och är övertygad om att aleborna får en läsvärd tidning även de kommande veckorna. Johanna Roos som har jobbat hos oss tidigare går in och förstärker redaktionen som nykläckt journalist.
Kan verkligen ett benbrott hindra en journalist?
– Ja, inledningsvis är det ett hinder. Du äter en hel del smärtstillande som tröttar ut dig och sedan handlar vårt redaktionella arbete mycket av att vara ute på fältet. Jag kommer tyvärr inte att kunna köra bil på ett antal månader. Jag får acceptera att vara sjukskriven en tid, men hoppas självfallet kunna arbeta och utföra en del arbetsuppgifter så snart som möjligt.
När är du tillbaka i tjänst?
– Jag önskar att jag hade kunnat svara på det, men det går inte i dagsläget. Nu ligger allt mitt fokus på att komma på benen igen och det kommer att bli en kämpig och smärtsam tid. Läkarna talar om tolv veckor, så säg sex…
Vad längtar du mest efter?
– Att få komma hem och tacka de hjältar som hjälpte mig efter olyckan, min gode vän Christian Kjellberg och de två unga skepplandakillarna, Tim Stenborg och Jonatan Andersson, som både ringde ambulans och lotsade den på rätt väg till tennisplanen. Sen är det klart att man längtar efter att få sätta sig hemma i soffan och vara herre över sin egen fjärrkontroll och zappa ostört bland sport-
kanalerna…
JONAS ANDERSSON
