Det var i lördags som Emma Kvidal kröntes till Ale Lucia – den 64:e i ordningen. Hon ser det som ett ärofyllt uppdrag – en hederssak.
– Tidigare har jag varit lucia för släkt och vänner, det är en helt annan grej. Det är verkligen stort att vara Ale Lucia, säger Emma när lokaltidningen träffar henne i samband med ett besök på Ale gymnasium.
Hur var det att börja sjunga luciasången så tidigt på morgonen?
– Det gick bra. Jag gick upp klockan fem, pratade mycket innan vi samlades för att sjunga upp oss.
Har du något knep som gör att rösten håller en hel dag?
– Det gäller att äta mycket honung och inte skrika för mycket.
Vad är roligast?
– Det är speciellt att se människor bli så berörda av vår närvaro och sång, inte minst den äldre generationen. Det är flera som har börjat gråta faktiskt.
Att uppträda inför publik är inget nytt för Emma Kvidal, hon har vanan inne. Hon är med i kyrkokören och har haft flera roller i kulturskolans olika musikalföreställningar.
– Jag gillar att stå på scenen och sjunga. När jag var tio år var jag med i en sångtävling på radion i Båstad.
Har du någon framtidsdröm?
– Jag vill bli barnläkare. Jag vet hur det känns att vara på sjukhus och då är det viktigt att man får en bra läkare. Det vore något att arbeta med tycker jag. När det gäller musiken så vore det naturligtvis roligt att få vara med i en stor musikal.
Tre ord som beskriver Ale Lucia 2016?
– Glad, sprallig och omtänksam.
Hur firar du jul?
– Jag åker med familjen till Sälen för att åka skidor. Jag ser verkligen fram emot en vit jul.
Vad tycker du är godast på julbordet?
– Mormors köttbullar.
Har du någon egen favoritjulsång?
– Mary did you know.
