NÖDINGE. Vad har Leonard Bernstein, Black Sabbath, Nina Simone, Henry David Thoreau och en Papier-Mâché-gubbe vid namn herr Gyllensten gemensamt? Jo, de är alla viktiga delar av Da Vincimusikalens uppsättning av ”1984”. Versionen av George Orwells mästerverk framfördes vid sex olika tillfällen i Ale Kulturrum under förra veckan.
Föreställningen inleds med att teatersällskapet, under ledning av den store regissören (Bo Hagsäter), träffas för sin första genomläsning och repetition av pjäsen 1984. Men hur sätter man upp en föreställning om en oligarkisk, totalitär diktatur utan att skrämma slag på publiken? Hur förmedlar man att vi människor behöver ett rikt språk både för att kunna tänka egna tankar och för att kommunicera med andra människor – och att vi behöver uttrycka oss även på andra sätt för att vara och känna oss fria. Med glitter och glamour, musikalnummer och trolleri såklart!
– I vår föreställning vill vi förmedla budskapet att människan är vacker. Vi är alla kapabla att skapa, tänka och vara generösa. Vi måste våga tänka och uttrycka oss själva, genom ett rikt språk och genom en mängd andra uttryck – stickning, målning, lego, teater, sång, dans, musik och en massa annat, säger Mia Odlöw som tillsammans med sina kollegor Ellen Odlöw och Simon Källström varit ansvariga för projektet.
– Att våga vara sig själv är en motståndshandling så viktig som någon när omgivningen tittar på med kritiskt granskande ögon, redo att gå till angrepp om någon är lite, lite sig själv.
Da Vincimusikalen bestod i år av 45 elever. Utöver nämnda lärare hade man också hjälp av teknikerna Oscar Petersson och Johan Zackrisson.
TEXT:
Peach 
