Premiärhelgen för Pelarteaterns uppsättning av Agata Christies mästerverk Råttfällan är avklarad. Ensemblen som kallar sig för Teatergruppen Gul kan sträcka på sig – rejält. Föreställningen sammanfattas bäst med orden briljans briljant! Det är ett strålande utförande av världens mest spelade pjäs som fortfarande lockar fulla hus i London. Pelarteatern har skämt bort besökarna genom åren med oförglömliga föreställningar såsom Ondskan, En uppstoppad hund, Gökboet och Se dig om i Vrede. Raden kan göras längre och bland dessa fenomenala ögonblick hör även Råttfällan.

Pensionatet drivs av Giles och Mollie Ralston som spelas av Anna Konnberg och Osian Veronese.
Pelarteaterns version imponerar med sina många träffsäkra detaljer. Radion med det tidsidentiska ljudet, den flammande brasan, den blinkande bordslampan och sminket som förvandlar ungdomar till åldringar. Siri Leifsdotter som Mrs Boyle är med kostym och smink inget annat än en gammal kärring. Det går inte att ta miste. Det är för övrigt bara ett exempel. Varje gestalt på scenen har otroligt starka karaktärsdrag och skådespelarna viker inte en tum från sitt fokus under den långa pjäsen. Det är alla små detaljer – från minspel till dialekter – som ger gruppen rätt till stående ovationer.
”Råttfällan” utspelar sig på ett nyöppnat pensionat som drivs av Giles och Mollie Ralston. Redan första kvällen blir de insnöade med fyra gäster och en förbipasserande som kört fast i snön. I London har ett mord ägt rum och polisen hittar en koppling till pensionatet eller någon av gästerna. Kriminalassistenten Trotter som Andreas Svensson gestaltar perfekt tar sig ut till hotellet på skidor för att varna eller om möjligt gripa mördaren. Till sist står vi inför fullbordat faktum, en av de sex på scenen är mördaren, en kan vara nästa offer.

Sofie Arnkil och Andreas Jyrkinen i en av många dialoger.
Det är självklart ett suveränt manus som lägger grunden till Råttfällans framgång i världen – och på Pelarteatern – men när detta dessutom kryddas med rollprestationer, rekvisita, smink och kostym av bästa märke blir resultatet slående. Nu gäller det bara för oss som bevittnat föreställningen att sprida detta vidare, allt utom slutet, så att bänkraderna fylls upp. Det var sorgligt att så få orkat ta sig dit i söndags, men det var inte synd om oss som var där – vi fick en upplevelse att bära med oss länge.
För regin, ljud och ljus svarar Andreas Henriksson – och som han gör det!
Högsta betyg rakt igenom!