NÖDINGE. Sven Pettersson har sett Nödinge växa och förvandlas från bondesamhälle till centralort. Mycket har han själv varit drivkraften bakom.
– Ale Torg är en stor framgång, men tyvärr fick jag inte med mig alla på det sista tåget och därför står utvecklingen still nu, säger Sven när vi träffas för att prata om hans långa politiska karriär i Nödinge och Ale kommun.
Sven Pettersson är Nödinge. Han är uppväxt på Backa Säteri, gick i gamla Nödingeskolan som eldhärjades och vidare till Surteskolan som 13-åring. Är det något han behärskar så är det ortens utveckling från 1940-talet och framåt. Det första riktiga jobbet, om vi bortser från springpojksuppdraget åt Anderssons specerier, tog han på andra sidan älven. Sven var tillskärare på ABC-fabriken i Kungälv, ett jobb han tog som 16-åring. Där lärde han sig vikten av fackrörelsen.
– Jag var lovad att bli fullbetald som 18-åring, men när jag fyllde ändrade sig företagsledningen och sa att ”fullbetald blir du först som 19-åring”. Tack så mycket, sa jag och åkte över till glasbruket i Surte. De behövde lyckligtvis en truckförare och från 1955 till dess att de stängde 1978 var jag PLM trogen, berättar Sven.
Livs största gärning
Under den sista tiden på glasbruket svarade han för sitt livs största gärning. Han blev utsedd av företaget att hjälpa de 665 anställda som förlorade jobbet. Ett av de hårdaste slagen någonsin mot Ale kommun.
– Jag hade varit kassör i facket och hade många års erfarenhet som förhandlare. Ulf Laurin, vd på PLM, bad mig fixa nya jobb. Jag förankrade en idé om att vi skulle låta anställda få praktisera en månad hos företag som var i personalbehov. PLM skulle stå för lönen halva tiden. Det här var något som alla större företag i Ale nappade på. Vi hade många finländare anställda på bruket och dessa tog vi med oss till pappersbruken på norrlandskusten. Vi hyrde en buss och åkte dit. De flesta åkte inte med tillbaka. Det som såg så hopplöst ut blev en stor framgång för PLM som ville att jag skulle flytta med till Malmö. De hade ju fler anläggningar som skulle bort, men så blev det inte, säger Sven.
Arbetslösa ungdomar
Istället tackade han ja när Ales kommunchef, Roland Henningsson, ringde. Ungdomsarbetslösheten var ett bekymmer och dåvarande kommunalråd Evald Malm tipsade om Sven Pettersson på PLM som gjort ett strålande arbete när bruket stängde i Surte. Han anställdes för att jobba med arbetsmarknadsfrågorna med tonvikt på ungdomar. Han var direkt underställd kommunchefen.
– Det var bara att börja om. Ut till företagen igen, denna gång med arbetslösa ungdomar. En del fick jobb i industrin, andra hjälpte vi med så kallad kommunal ungdomspraktik. Vi skapade en del egna jobb, till exempel ett skogslag, som gjorde stor nytta. Vi såg till att alla uppdrag var meningsfulla. Plötsligt fick vi höra att staten skulle ge de kommuner som sysselsatte ungdomar statsbidrag. Det kom väldigt lägligt för oss, men plötsligt kallades jag upp till departementet i Stockholm. Arbetsmarknadsminister Anna-Greta Leijon (S) hade synpunkter. ”Du har inte anpassat era ungdomsjobb till fyra timmar, därför kan vi inte ge er något statsbidrag”. Jag hade aldrig hört något så dumt. Varför skulle vi bara sysselsätta ungdomarna på halvtid? ”Aldrig, sa jag. I Ale jobbar vi åtta timmar, vem vill i framtiden anställa någon som har för vana att bara jobba fyra timmar?” Det blev en laddad diskussion, men till sist fick vi vårt statsbidrag, minns Sven.
Han jobbade nära kommunalrådet Evald Malm och var nu också aktiv socialdemokrat. Ett halvår innan Malm tillkännagav sina planer att avgå informerades Sven. Han blev insatt i många av de aktuella frågorna och det var aldrig tal om något annat än att han skulle efterträda. 1987 tog han över kommunalrådsposten och på agendan stod bland annat frågan huruvida Ale skulle starta ett eget gymnasium. Samarbetet med Kungälv fungerade bra, men avgifterna gick i fel riktning.
– Vi förhandlade med Kungälv flera gånger. Till sist gjorde vi bedömningen att det skulle bli billigare med en egen gymnasieskola. Det var rätt beslut då, men förutsättningarna ändrades radikalt med det fria gymnasievalet och friskolornas entré, säger Sven och syftar på nedläggningen av Ale gymnasium.
Utveckla Nödinge
Diskussionen om att försöka skapa en centralort i Ale började ta fart. För Svens del var det självklart inget snack om vart den skulle ligga.
– Självklart ville jag se att vi utvecklade Nödinge. Alla utredningar visade att det vore bäst för kommunen med tanke på underlag och förbipasserande trafik. Ale Exploatering med Jan-Erik Olsson blev projektledare för Ale Torg. Han gjorde ett fantastiskt arbete. Vi hade aldrig klarat det utan hans insats. Parallellt förstod vi också vikten av att skapa ett bättre underlag för handeln och därför intensifierades arbetet med bostadsområdet Backa Säteri. Detta arbete har lagt grunden för det nya Nödinge, säger Sven stolt som nästan dagligen promenerar runt markerna som hans far en gång plöjde och som idag är hemvist för många nya alebor.
Mycket stort misstag
Även om Ale Torg är ett av Svens bästa minnen från tiden som kommunalråd är det också här vi finner den största besvikelsen.
– Vi hade en plan för en fortsatt utbyggnad av Ale Torg som bland annat innehåll ett nytt kommunhus och ett 18-våningshus. Tyvärr stoppades den och det har bromsat utvecklingen av torget. Ica fick aldrig bygga sitt Maxi och beslutet att inte gå vidare med Ale Torg norra är enligt mig ett mycket stort misstag.
