NÖDINGE. Från elitinnebandy till kommunpolitik. Ann-Sofie Hellvard är Vänsterpartiets nya förstanamn i Ale och beskriver själv vägen in i politiken som både oväntad och självklar på samma gång.
– Jag är redan jättenervös inför valet, avslöjar hon.
Ann-Sofie Hellvard är för första gången Vänsterpartiets listetta till valet i Ale kommunfullmäktige. Att hon skulle välja en politisk bana förvånade både omgivningen och henne själv.
– Det fanns inte på kartan när jag växte upp i Alafors. Jag älskade verkligen skolan och hade lätt för mig. Jag var idrottstok och spelade både innebandy och fotboll. Till slut valde jag att satsa på innebandyn. Det gick bra och det blev ett antal matcher i elitserien med Pixbo, men spelade också i Ale och Surte IS IBK. Jag tror aldrig jag ens nämnde något om politik under dessa år, berättar Ann-Sofie.
Inte heller hemma pratades det partipolitik, däremot om mycket annat.
– Det var mycket om värderingar och hur man ska vara som människa. En hel del kring kollektivet så viss påverkan hade det nog ändå för mitt vägval.
25 år gammal födde hon första sonen. Han fick diagnosen autism och det blev mycket kontakt med BUP (barn- och ungdomspsykiatrin).
– Där någonstans började mitt engagemang och ifrågasättande av hur samhället fungerar. Jag insåg att det fanns mycket som hade förbättringspotential. När jag inte längre tränade och spelade innebandy fanns det tid över. Jag började läsa på om partierna och en vacker dag ringde jag till Sven (Engdahl). Han blev jätteglad och ganska snabbt fick jag mitt första uppdrag som ersättare i Socialnämnden, berättar Ann-Sofie.
Som småbarnsförälder kändes bostadsvalet i Kronogården, Älvängen, perfekt. Som att leva på en camping menar vänsterpartiets översta namn i Ale. Efter några år fick familjen tänka om och för ett drygt år sedan gick flytten till Dammen i Nödinge.
– Vi kom fram till att barnen behövde ett större lugn och personligen är jag uppväxt på landsbygden, så för min del var det ett enkelt val. Kontrasten till Kronogården är stor. Istället för en massa barn överallt är det höns och ankor i trädgården, säger Ann-Sofie med glimten i ögat.
– Jag tror alla skulle må bättre av att bo på landet. Det är mycket behagligare och mindre stress. Vi märker stor skillnad på våra barn.
Som politiker och inte minst som vänsterpartist möts hon av fördomar.
– En av de värsta är att vi alltid vill höja skatten. Det stämmer inte. Vi vill vara säkra på att varje krona ska hamna där den kan göra nytta och skapa god kvalitet i våra verksamheter. Det är bara om vi behöver mer pengar som skatten ska höjas. I Ales fall handlar det snarare om att fördela om pengarna, säger Ann-Sofie.
När hon fick välja plats för intervjun dröjde inte svaret. Det nya torget utanför Ale Kulturrum var givet. Här har många innebandymatcher spelats och det var också här hon tillbringade åren i gymnasiet. Många av vännerna från innebandyn undrar säkert vad som hände. Hur kunde Ann-Sofie Hellvard plötsligt toppa Vänsterpartiets lista till kommunfullmäktige i Ale?
– Att vara aktiv i ett parti påminner ändå om lagidrott. Det handlar om att se varje spelares eller medlems bästa förmåga. Någon är försvarare, någon är anfallare. Det är riktigt roligt och jag hoppas få vara aktiv i politiken länge, men några drömmar om riksdagen har jag inte. Inte än i alla fall, avslutar Ann-Sofie Hellvard.
Fler lärare och mindre skolenheter, likställ taxen för färdtjänsten med kollektivtrafiken och mer personal i hemtjänsten. Vänsterpartiets valfrågor är tydligare än någonsin.
– Dagens verksamhet håller för låg kvalitet, säger Ann-Sofie Hellvard (V).
Vänsterpartiet har under hela mandatperioden utgjort en av oppositionens skarpaste röster. Det har varit upprörda känslor ett flertal tillfällen.
– Beslutet om att upprätta ett migrationspolitiskt bokslut kändes så fel. Därför var det skönt att vi kunde mobilisera hela oppositionen när Alesamverkan försökte besluta om att kommunen inte ska hissa Prideflaggan. Det fick också en snabb och positiv effekt. Nu försöker de montera ned demokratin genom att begränsa antalet platser i nämnder och styrelser. Det sker när vi istället borde göra tvärtom, växla upp och bli fler som engagerar oss, säger Ann-Sofie Hellvard.
Skolan och omsorgen utgör kärnan i Vänsterpartiets valmanifest. Det handlar inte bara om mer personal.
– Vi vill se en bättre struktur i skolverksamheten och att skolorna anpassas för elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) som adhd och autism. På så vis skapar vi en tydlighet, förutsägbarhet och framför allt en lugnare miljö. Det mår alla barn bra av, säger hon.
En annan viktig fråga som partiet har divit länge rör taxan för färdtjänsten.
– Den vill vi likställa med kollektivtrafikens taxor. Idag är det dyrare för funktionshindrade att åka med färdtjänsten. Samhället gör det svårare för en redan utsatt målgrupp. Så vill inte vi ha det, menar Ann-Sofie Hellvard.
Namn: Ann-Sofie Helen Hellvard (född Johansson).
Ålder: 36.
Bor: Vid Sandsjön i Nödinge.
Familj: Gift. Tre söner, 10, 5 och 3 år. Höns och ankor.
Yrke: Fysioterapeut.
Politiska uppdrag: Ledamot i kommunfullmäktige och kommunstyrelsen.
Drömyrke som liten: ”Jag var idrottstok och spelade både innebandy och fotboll, så jag drömde nog om att bli proffs”.
Intressen utanför politiken: ”Numera bor vi på landet och då är det höns och ankor som gäller”.
Dold talang: ”Kladdkaka gjord på ankägg – så gott”.
Last: ”Choklad, särskilt Geisha”.
Favorit-app: Facebook. ”Det är bara att erkänna”.
Bäst i lunchlådan: Pasta med köttfärssås som innehåller mycket curry, cayennepeppar och pressad vitlök”.
Senaste fadäsen: ”Hmm…jag lägger bort min telefon i princip varje dag”.