På förra måndagens kommunfullmäktige informerade nämnderna sina planer för 2023. Två av kommunstyrelsens tio uppdrag skapade lång debatt. Enligt nämndplanen ska förvaltningen ta fram ett migrationspolitiskt bokslut över kostnader och intäkter kopplade till den första generationens migranter. Under våren ska också en informationskampanj genomföras på sociala medier, där budskapet ska vara att upplysa om vilka möjligheter som finns för att återvända hem. De nya uppdragen presenterades för kommunstyrelsen redan i december, men det var först på kommunfullmäktige som debatten blossade upp.
– Jag vet inte varför det har dröjt. Personligen har jag nog varit chockad. Sånt här händer inte i mitt Ale. Vi brukar prata om människors lika värde om att ha respekt för varandra. Det blev så motsägelsefullt när de här uppdragen dök upp. Vad är nästa steg? Var är de kristna värderingarna? Hur kan till exempel Kristdemokraterna ställa sig bakom detta? frågar sig socialdemokraternas fullmäktigeledamot Emine Khosravi som kom till Sverige 1988, åtta månader gammal.
Aida Karimli (C), regionpolitiker, satt på läktaren under fullmäktige, men gjorde ett uppmärksammat inlägg på sociala medier när hon kom hem.
– Jag var tvungen att uttrycka mina känslor. Det var en tung och sorglig kväll. Flera av politikerna som står bakom de här uppdragen samarbetade vi i Centerpartiet med förra mandatperioden. Under valrörelsen var Mikael Berglund min kandidat som kommunstyrelsens ordförande och att höra honom försvara dessa uppdrag var fruktansvärt. Att han leder ett Ale där jag inte längre känner mig välkommen. Det är så overkligt, menar hon och fortsätter:
– Tidigare har våra samtal ofta handlat om mötesplatser, inflytande och medborgardialog. Nu ska vi informera om hur alebor kan åka hem, på samma sätt som vi informerar om elstöd och vikten av att tvätta händerna. Det är inte mitt Ale.
Lokaltidningen träffar politikerna på Bohus Pizzeria och de märks att de är tagna av debatten. Båda vill ge uttryck för sin tacksamhet till Ale och Sverige, men att de inte känner igen sig i den diskussion som nu pågår. De kom inte till Sverige med bil från grannlandet.
– Jag är född på flykt. Pappa band mig på sin rygg när han simmade över floden, inte för att jag minns det, men jag vet vilket lidande vi kommer ifrån. Vi behöver ingen information om vilka möjligheter som finns för att återvända hem. Det har vi koll på, men jag har bott här sedan 1991 och mina barn växer upp här. Det här är vårt hem, vi jobbar, bor och lever här. Jag vill att det ska kännas bra. Jag vill att mina barn ska känna att de hör hemma här. De kommer att se den där återvändarkampanjen. Sådana initiativ befäster bara ett vi- och dom-samhälle, säger Aida Karimli.
De är också kritiska till att uppdragen kommer att kosta kommunen pengar i en stram ekonomisk tid.
– Vi vet redan att skolorna i Ale kommer att få ett tufft år och att de elever som behöver särskilt stöd kommer bli drabbade. Jag är lärare i Hjällbo och jobbar inte längre kvar i kommunen, men jag vet att alla som jobbar i skolan kämpar med att lära eleverna att alla är lika mycket värda. Kampanjer som dessa blir utmanande att förklara. Jag är också väldigt orolig för hur detta kan komma att skada Ales varumärke, säger Emine Khosravi.
Läs svaret från kommunstyrelsens ordförande här: ”Vi ska inte skicka hem någon”
Läs också: Osmaklig kampanj
