För sju år sedan tog Elena Fridfelt över som ordförande i Utbildningsnämnden och vid sin sida hade hon Dennis Ljunggren. När den mandatperioden var över 2014 stod det klart att det skulle bli ombytta roller.
– Jag tyckte att det var svårt för fyra år sedan när jag blev vice ordförande efter att ha varit ordförande, säger Fridfelt.
– När vi förlorade valet 2010 var jag inte inställd på det och det fanns en annan bitterhet i mig när vi gick in i de nya uppdragen i Utbildningsnämnden. Det var svårt att hantera det. I år var jag mer inställd på att det skulle kunna hända, fortsätter Ljunggren.
Nu har de båda bytt uppdrag och under den kommande mandatperioden är Fridfelt och Ljunggren ordförande respektive vice ordförande i Omsorgs- och arbetsmarknadsnämnden.
– För mig är det en ny nämnd på riktigt. Jag gillar känslan att vara ny på jobbet. Det känns väldigt spännande. Det är ett jättestort uppdrag med många utmaningar. Jag tror att det finns ett värde i att inte sitta för länge på en och samma post, men det var inte utan sorg som jag lämnade Utbildningsnämnden, jag älskar de frågorna men jag gillar som sagt nya utmaningar, säger Fridfelt.
– Just nu är jag mer känd som utbildningspolitiker efter de senaste åtta åren, men jag har varit omsorgspolitiker i tolv år tidigare. Jag känner en trygghet att gå tillbaka till det och jag har saknat de sociala frågorna, fortsätter Ljunggren.
De har jobbat tätt tillsammans i flera år i Utbildningsnämnden och under hösten 2013 skred skolöverenskommelsen till verket där fokus ligger på att inte använda skolan som ett slagträ i debatten.
Frågan är nu hur Fridfelts och Ljunggrens arbete kommer att se ut i Omsorgs- och arbetsmarknadsnämnden.
– Det är samma majoritetsförhållanden i Omsorgs- och arbetsmarknadsnämnden som i kommunfullmäktige. Vi har ingen majoritet, utan vi är störst minoritet. Vi kommer prata med varandra och fortsätta samarbeta. Sedan kommer vi att vara oeniga också, vilket kommer synas mer än vad det tidigare har gjort. Vill jag få igenom några beslut som ordförande måste jag ha med mig några fler och det är klart att vi kommer att fortsätta samarbeta på det sättet man behöver göra i en minoritet, säger Elena Fridfelt.
– Vi har haft ett tätt samarbete i Utbildningsnämnden och det hade varit konstigt att gå ifrån det helt när vi går in i Omsorgs- och arbetsmarknadsnämnden. Jag respekterar Elena väldigt mycket och fördelen med en minoritet är att man måste tala med varandra och finna samförstånd, tillägger Dennis Ljunggren.
De kliver in i en nämnd som har haft ett ekonomiskt underskott i flera år. Resultatet för 2017 hamnade på minus 31,8 miljoner kronor och i den första tertialrapporten för 2018 redovisade nämnden ett underskott om 11,1 miljoner.
– Omsorgs- och arbetsmarknadsnämnden har haft ekonomiska bekymmer i många år, oavsett politiskt styre. Det måste vi komma tillrätta med och man har kommit en bra bit på väg, säger Fridfelt.
– Tittar man på 2018 års budget för nämnden är den inte negativ i totalen om du exkluderar problematiken som skapade alla tomma platser på särskilt boende. Majoriteten av Omsorgs- och arbetsmarknadsnämndens verksamheter fungerar bra, men vi ska göra dem ännu bättre, säger Ljunggren.
Kommer vi få se en omsorgs- och arbetsmarknadsöverenskommelse?
– Vi har inte diskuterat någon sådan, säger Elena och ler.
Vad hoppas ni har hänt om fyra år när mandatperioden är över?
– Att vi har en nöjd personalgrupp och har järnkoll på våra pengar. Sedan måste vi lägga stort fokus på ungas psykiska ohälsa. Det är ett redan stort och växande problem. Personligen är jag frustrerad över att man hela tiden pratar om plåster. När ska man börja prata om grunden kring varför så många ungdomar mår dåligt psykiskt idag? Vi måste ta tag i detta. Det är helt orimligt, säger Fridfelt.
– Jag vill att personalen ska vara stolta över att jobba inom Ale kommun. I Ale kommun ska det finnas en vi-känsla och då måste man känna en stolthet. Vi ska ha en stabil personalgrupp och stabil ekonomi, säger Ljunggren.
Tröttnar ni på varandra?
– Haha, nej inte än. Jag lär mig fortfarande av Dennis även om vi har jobbat ihop många år, säger Fridfelt.
– När jag ska gå på ett möte med Elena ser jag fram emot det. Jag kan inte säga att jag har börjat trötta på henne, avslutar Ljunggren.
