Ales kommunalråd har varit ett återkommande inslag under Alekurirens 25 år som lokaltidning. För kommunstyrelsens ordförande, Mikael Berglund (M), 49, var det elfte gången och i år träffades vi på Ale Torg. Frågorna var slumpvis utvalda.
Vad stressar dig mest i livet just nu?
– Jag stressar sällan upp mig, men det handlar väl om att få tiden att räcka till. Jag har höga ambitioner både privat och i yrkeslivet. Jag är noga med att stå för mitt ord och har man lovat mycket blir det ibland stressande, men jag måste nog säga att jag sover ofta väldigt gott om natten. Svetten rann mer förr, säger Mikael Berglund med ett leende.
Du blir plötsligt landsförvisad, vart flyttar du?
– Hoppsan! Ja, då svarar jag Spanien. Min sambo Susanna är halvspanjorska och hennes föräldrar har flyttat dit nu. Vi har hälsat på några gånger och det är tveklöst ett härligt klimat att bo och leva i.
Den psykiska ohälsan ökar, inte minst bland yngre, hur prioriterar ni frågan politiskt?
– Det ser ut som att vi klarar själva pandemin med hedern i behåll, men det är bekymmersamt att vi inte riktigt vet konsekvenserna av den. Helt klart finns det ungdomar som tvingats till distansundervisning och äldre som har isolerats som har drabbats av psykisk ohälsa. Det blir tufft att möta den, men Ale står bra rustat med ett fantastiskt föreningsliv som vi nu har beviljat 1 miljon för att komma igång ordentligt. Sedan får vi inte glömma att det fanns en växande ohälsa bland yngre redan innan pandemin. Vi genomförde en kartläggning som vi måste titta närmare på när pandemin är över, men helt klart tror jag att elevhälsan behöver förstärkas och vi har pengar att satsa om det behövs.
Vad är det sämsta och bästa med att vara kommunalråd?
– Det sämsta? Det är inte lätt att svara på för det här är ett förbannat roligt jobb. För ett antal år sedan hade jag svarat att det är lite ensamt på toppen i vissa beslut, men under den här mandatperioden har det inte varit så. När Koalitionen bildades skapades en helt unik sammanhållning. Varje måndag träffas vi hemma hos mig och delaktigheten är utbredd. Ska jag ändå säga något negativt så är det väl bristen på positiv feedback. Vi utvecklar mycket bra i kommunen, men det är nästan bara brister och saker som fungerar mindre bra som diskuteras med mig.
Distansarbete, vad tänker du om det?
– För mig passar det utmärkt. Jag har nästan alltid jobbat på distans, även i tidigare yrken. Nu har vi lärt oss mycket under pandemin och funnit många smarta verktyg. Att sitta hemma och svara på mejl och läsa handlingar är ofta lättare än på arbetsplatsen där du ofta blir avbruten av annat. Däremot är kreativa möten svårare att hantera digitalt. Självklart saknar jag de fysiska mötena, där man kan diskutera och lösa problem vid kaffemaskinen. Jag tror att en viss form av distansarbete kommer att fortsätta även efter pandemin, men jag är lika övertygad om att många längtar tillbaka till arbetsplatsen, kollegorna och surret i korridoren.
Känslan när alebor känner sig missnöjda med kommunen?
– Jag är alebornas främsta företrädare och i utgångsläget står jag på deras sida. Det är mitt uppdrag att säkerställa att de får valuta för sina skattekronor. När någon är missnöjd försöker jag ta reda på vad det är vi inte har levererat. Så länge det är sakligt och det går att finna ett svar är det inget problem, men ibland blir kritiken väldigt onyanserad. Inte minst i sociala medier. Det låter som att man ibland utgår från att kommunen vill göra fel, vill vara mer byråkratiska och vill ta mer betalt med höjda avgifter. Det är inte sant. Vi försöker hela tiden bli bättre och effektivare. Kritiken har blivit fränare och förtroendevalda står ofta i skottgluggen. Det är få som vet att vi bara är några få som verkligen har betalt för våra uppdrag. Jag önskar ibland att alla medborgare skulle få göra ett år som politiker. Det hade skapat en helt annan förståelse.
Är det okej med otrygga pendelstationer?
– Absolut inte och det är en fråga som vi jobbar hårt med, men vi kan inte ha bemannade pendelstationer. Generellt skulle jag vilja slå ett slag för civilkurage. Alla vi vuxna måste bry oss mer, reagera och agera när vi ser något fel. I Älvängen har vi satsat på ytterligare kameraövervakning. Det är en åtgärd, men ingen lösning.
Ale växer – innebär det att kommunen snart startar ett nytt gymnasium?
– Nej, det tror jag inte. Däremot är jag övertygad om att det kommer att finnas flera gymnasieskolor i Ale i framtiden. Jag tror på fler nischade friskolor. Yrkesgymnasiet i Nödinge är till exempel en stor framgång.
