NÖDINGE. Blått möter rött.
Det är i den matchen vi är vana att se dem.
Men utanför ringen finns många likheter mellan Mikael Berglund (M) och Paula Örn (S).
Över en kopp kaffe delade de generöst med sig av sina tankar kring rollen som kommunalråd.
Trots att den senaste tiden har varit minst sagt hektisk är det två muntra personer som slår sig ner för en fika på Ale Torg. Inte ens ett år har gått sedan Mikael Berglund tog över som Kommunstyrelsens ordförande och Paula Örn gick in i rollen som oppositionsråd.
– Jag har inte andats sedan i november. När man kommer hem på kvällen och får frågan om vad jag gjort idag, får man först tänka efter vart dagen egentligen började. Men det är en stor förmån att ha fått det här uppdraget, säger Mikael.
Paula nickar instämmande och tillägger:
– Förra våren hade jag en nyförlöst bebis så samtidigt som jag var mammaledig gick jag bredvid Jarl Karlsson (S) för att kunna sätta mig in i arbetet. Sedan följde en valrörelse efter det, så man är lite trött.
Det är däremot inget som syns på henne. Skratten avlöser varandra och energin tycks aldrig ta slut.
I höstas förändrades tillvaron drastiskt för dem båda och plötsligt stod de i offentlighetens strålkastare. Synade i sömmarna, ställda till svars och tillskrivna ett enormt förtroende sitter de ödmjukt på sina maktpositioner.
– Det känns märkligt. Jag är ju fortfarande bara jag medan människor förhåller sig till ett kommunalråd. Man har fortfarande inte riktigt vant sig vid att folk känner igen en vid busshållplatsen, säger Paula.
Ibland kommer folk fram och vill ställa frågor och undrar över vilka planer som är på gång. Det kommer med jobbet och är något de värdesätter.
– Jag tycker det är positivt att människor söker kontakt med oss. Saken är ju den att vi inte kan ha detaljkunskap om allting, men om samtalet är bra så kommer det ibland fram frågor som man tar med sig, säger Mikael.
Föra vidare
Den stora förändringen i yrkeslivet återspeglas oundvikligt även i det privata, även om Ales båda kommunalråd känns stabilt jordnära. Fulltecknade kalendrar till trots, lyckas de hitta tid för familjelivet.
– Mina barn är ett och tre år gamla. Det är bra att ha små barn eftersom man hela tiden blir påmind om vad som är ”på riktigt”. Barn är så omedelbara, säger Paula.
Även Mikael, som är förälder till en femåring och en nioåring, känner igen resonemanget.
– Säger min son att han vill vara i verkstaden så är det så. Jag tycker det är behagligt att komma hem efter en lång dag och läsa saga.
Klassiskt för föräldrar är att vilja föra vidare sina värderingar till barnen, vilket kanske blir ännu tydligare om man själv är engagerad politiskt. De vill båda påverka lagom mycket samtidigt som de hoppas på att kunna föra vidare sin ideologiska övertygelse.
– Byggstenarna är desamma för alla, men sedan är det olika hur de sätts ihop. Man vill kunna föra över de grundläggande bitarna som samhälls- och människosyn till sina barn. Framför allt vill man att de hittar energin för att vilja jobba med sin miljö, säger Mikael.
Höga ambitioner
Konsten att hitta energi är något som både Mikael Berglund och Paula Örn bemästrar med råge. Förmodligen därför att det ligger ett genuint intresse och engagemang bakom. Men även den bästa idén kan falla, hur hög ambitionen än är, och då måste man även kunna hantera ett nederlag.
– Ju mer man lär sig om saker desto mer lär man sig om vad man inte kan. Vi kommer med nya friska ögon och vill göra så otroligt mycket. Man bryr sig på riktigt och det är därför man blir ledsen när exempelvis pengar sätter stopp, säger Mikael.
Den höga ambitionen är anledningen till varför de ibland kan ha 25 möten inbokade på samma vecka. Så småningom kommer de kunna delegera mer, men under första året läggs mycket fokus på att sätta sig in i allt som är nytt.
– Vi är nya och måste gå på alla möten, därför är det svårt att prioritera än så länge. Det handlar om att förstå helheten och tidsoptimismen är enorm, säger Paula.
Välförtjänt semester
I framtiden hoppas hon på mer samarbete och Mikael är inte sen med att hålla med.
– Vi är öppna med skillnaderna och det gör att vi kan skämta med varandra. Jag vet ofta på förhand vad Paula kommer att säga. Det är viktigt att ha glimten i ögat. Vi tycker olika och angriper hårt men vi är inte elaka och det får aldrig bli personangrepp.
Paula, hur känns det att vara i opposition?
– Ja, tänk om jag hade fått bestämma, då hade jag gjort allt så mycket bättre.
– Vilken tur då att det är jag som bestämmer, hinner Mikael fylla i innan de brister ut i skratt.
De tror båda att de kan tillföra nytt välbehövligt blod åt Ale kommun. Men innan de fortsätter med arbetet väntar, i alla fall ett litet tags, ledighet för de hårt arbetande kommunalråden.
En tur till Junibacken i Stockholm och sköna dagar i sommarhuset på Bohus Malmön stundar för Paula. Mikael har planerat en resa till Legoland och har även laddat upp med många bra böcker.
– Vi ligger lite back på semesterkontot, säger han.
Foto: Allan Karlsson
