Första maj har en lång historia i Ale. Kommunen bildades 1974 och det första demonstrationståget gick två år senare i Surte. Valet av plats grundades dels på Socialdemokraternas starka fäste på orten dels på beskedet om att Surte glasbruk skulle läggas ner. De följande åren arrangerades första maj ihop med Kungälv, men sedan 1979 har Ale haft sin egen majdemonstration. Hasse Andersson var den som planerade och ledde arbetet fram till 2010. Han om någon minns hur det en gång var.
– Vi har haft förmånen att få hit många fina talare. Vårt fina läge nära Kungälv, Trollhättan och Göteborg har gjort att de spillt över på oss. Vi insåg tidigt att det var bra om vår majdemonstration hölls på förmiddagen för då kunde talare som skulle tala på andra platser börja hos oss, berättar Hasse Andersson.
Socialdemokraterna har låtit majdemonstrationen flytta runt mellan samhällena Surte, Nödinge, Älvängen och i början av 1980-talet gick tåget längs med Ledetvägen i Alafors.
– Vi började vid kommunhuset och gick uppför backen för att till sist nå fram till Furulundsparken. Det är en vacker plats, men vägen dit var inte riktigt anpassad för ett demonstrationståg. Jag minns hur Jan Nygren, dåvarande SSU-ordförande, sa till mig; ”Vad händer, är vi på väg in i skogen?” Så det blev bara en gång i Alafors. Under 80- och 90-talen tågade vi mestadels i Nödinge. Att gå från Rödjans väg genom lägenhetsområdena på Klöverstigarna var suveränt. Tåget var i regel alltid dubbelt så långt när vi kom fram. Människor hängde på, säger Hasse.
Minnena är många för den pensionerade förstamajgeneralen, men exakta årtal är det svårare med.
– Jag vet ungefär och i vilken ordning. Hälften har jag bra koll på. Ett starkt minne från mitten av 80-talet är när Gunnar Larsson, känd socialdemokrat och IFK-legend, talade. Han hade skrivit talet med bläckpenna, men den här dagen ösregnade det. Jag såg hur bläcket bara rann av från papperet. Nu var Gunnar en van talare så han löste det ändå fast det blev säkert inte precis som planerat, minns Hasse.
Majtågen i Ale har varit tämligen lugna manifestationer och deltagar antalet mellan 100-250 har varit konstant. Det har hettat till några gånger, ofta i samband med oro på arbetsmarknaden.
– Nedläggningen av glasbruket i Surte är ett sådant exempel och även Tudor i Nol 1999. Då var tonläget skarpare och plakaten tydligare. Jag minns också 1980 när Metallarbetarna gick ut i strejk på 1 maj. Det året hade vi Metalls ordförande Bert Lundin som talare, berättar Hasse.
När han får välja en demonstration som han rankar högst faller valet på år 2000. Temat var Alla behövs – stoppa rasismen. Ett minnesvärt emblem hade tagits fram av Lasse Åberg.
– Som talare hade vi ingen mindre än tidigare statsministern Ingvar Carlsson. Det var ett laddat och känslomässigt tal.
Har första maj en framtid?
– Ja, absolut. De som säger att det inte finns en framtid är de som aldrig har gått i tåget. Däremot är det alltid positivt att försöka utveckla dagen. Nu är det mycket av en familjeaktivitet.
