En gång i veckan gästar en grupp alebor eleverna på SFI (Svenska för invandrare). De slår sig ner i komvux lokaler i Alafors och agerar ”medspråkare” för en timme. Det gå helt enkelt ut på att, som en del av utbildningen, låta eleverna träna på att parata svenska med ”vanliga” svenskar.
– Det är för att de ska få prata med någon annan än läraren. De pratar inte svenska med så många andra, så de får öva på oss, säger Lennart Fransson.
Flera av pensionärerna har engagerat sig ideellt som medspråkare i upp emot tio år. Ingen av dem kände varandra sedan tidigare men här ses de en gång i veckan och har blivit en familjär grupp.
– Det är socialt också, jag tror att fler hade mått bra av att komma ut och umgås, säger Siv Källgard.
Samtidigt som det nyfikna gänget får umgås och lära sig om andra kulturer – så fyller de en samhällsfunktion. Det kan vara svårt att lära sig svenska som nyanländ invandrare, i många fall pratar inte heller grannarna svenska – vilket försvårar inlärningsprocessen ytterligare.
Medspråkaren Kenneth Kanebratt slår sig ner i en lärosal tillsammans med två medelålders kvinnor. Den ena kvinnan kommer från Somalia och den andra från Eritrea. Dagens ämne är: ”Vad gör du för att hålla dig frisk?”.
– Lärarna kommer in och ger oss ett tema som vi kan prata om. Vi måste inte hålla oss till det. Sedan sitter vi i en timma med en eller några få och försöker få dem att prata svenska, förklarar han.
Dialogen med kvinnorna går långsamt. De är nya på utbildningen men vill lära sig och skiner upp i ett leende varje gång de hittar rätt ord. Kenneth vägleder, ställer frågor och framkallar många skratt. Det är en varm stämning i rummet. Kvinnorna är intresserade av att förstå sig på den svenska kulturen, likväl som Kenneth är intresserad av hur en vardag kan se ut i Eritrea respektive Somalia.
Vad får du ut av att vara medspråkare?
– Jag tycker det ger mig en förståelse för hur bra vi har det i Sverige. Man får en inblick i hur andra människor lever och man förstår att man inte ska ta någonting för givet. Det har givit mig väldigt mycket.
Timmen går fort och lektionen är slut. Kvinnorna tackar och går tillbaka till klassrummet samtidigt som Kenneth kilar ner en våning för att ta del av belöningen — kaffe och fika.
Han berättar att mötena med SFI-elever lett till flera vänskaper bland medspråkarna, så även för honom.
– Jag har fått många nya vänner bland elever som jag träffat här. Exempelvis en syrisk familj som firat jul hos oss.
Förmiddagen avrundas med en gemensam fika och diskussioner om dagens lärdomar och intryck. Snart kommer två av dem att flytta och därmed finns det ett behov av nya medspråkare.
– Nu slutar två här och ibland kanske inte alla kan komma. Då skulle vi behöva vara ett par till. En del får för sig att man måste vara lärare eller något liknande, men det behöver man verkligen inte vara. Ingen av oss är lärare. Vi är bara vanliga människor, säger Kenneth.
