Det har gått ett år sedan Sofie ”Fiffi” Tjusling öppnade sitt hem för en ensamkommande flyktingungdom som behövde någonstans att bo. Hon var den första att göra det i Ale och sedan dess har runt 30 familjer följt efter.
– Många tror att vi får pengar för det här, men vi får ingenting utan vi gör det helt från egen ficka, säger Sofie.
Det är där som föreningen ”Hemma i Ale” kommer in i bilden för att stötta de frivillighem som finns i Ale.
–Vi är väldigt tacksamma att vi har fått behålla killarna i kommunen. Alternativet hade varit att de hade flyttats till något av Migrationsverkets anläggningsboende för vuxna, någonstans i Sverige där möjlighet till skolgång är begränsad och där stöd inte finns på samma sätt. Många av oss har varit engagerade i olika konstellationer sedan flyktingkrisen, men för ett år sedan blev det tydligt att många av de ensamkommande killarna fyllde 18 år eller blev åldersuppskrivna och det var då tanken på att bilda en förening föddes. När regeringen i höstas gick ut med att de tilldelar kommuner bidrag för att stoppa omflyttningarna av 18-åringar fanns det en ännu större anledning att bilda en förening. Vi vill stötta de som öppnar sina hem då de i dag inte får nå- gon ersättning och genom föreningen är tanken att vi ska betala ut ett hyresbidrag till de här familjerna. Ungdomarna får 62 kronor per dag som ska täcka allt därför är det bara en begränsad summa de kan betala i hyresbidrag och här kan föreningen komplettera. Det är viktigt att de här familjerna inte känner sig ensamma, säger Carolina Kristell.
Hon fortsätter:
– Vi behöver ännu fler familjehem och medlemmar. Det är inget krav att man måste öppna sitt hem för en ensamkommande om man blir medlem, utan det finns många andra saker som man kan hjälpa till med.
Förra året ansökte föreningen om 750 000 kronor från kommunen, och före årsskiftet togs beslutet att föreningen skulle få 200 000.
– De här ungdomarna behöver få rota sig och känna trygghet. Det är mycket ångest och oro för hur det ska bli i framtiden, många har fått avslag och kan tvingas att återvända till sitt hemland eller till ett land de aldrig har varit i. Många har aldrig varit i Afghanistan som de nu riskerar att utvisas till säger Carolina Kristell.
Jenny Knaving är en av föreningens åtta styrelsemedlemmar och hon har också valt att öppna sitt hem för en ensamkommande kille.
– Det kändes rätt från första början, men samtidigt fanns det en osäkerhet kring hur delaktig man behöver vara i asylprocessen. Jag kan ingenting om det och därför känns det skönt att ha en förening i ryggen som kan hjälpa till, säger hon.
Sofie Tjusling avslutar:
– Det är så ovant för oss i Sverige att öppna sitt hem för främlingar. Vi är väldigt stängda och ser problemen före möjligheterna. Det ger så mycket att hjälpa en person som är utsatt och jag hoppas att fler inser det.
