NOL. Tomma industrilokaler.
Det är allt vad Tudor har lämnat efter sig efter 102 verksamhetsår i Nol.
Batteriföretaget lever emellertid vidare, i nya lokaler i Mölnlycke.
Den sista utleveransen av batterier från Nol skedde den 11 oktober i fjol. Kort därefter tog verksamheten fart i Mölnlyckde där Exide Technologies AB har byggt upp en helt ny anläggning, strax intill motorvägen.
– Nu inryms all verksamhet under ett och samma tak. Tidigare hade vi försäljning, marknad och ekonomi i Rollsbo, men nu finns all personal samlad i Mölnlycke, förklarar Mikael Örnhammar, nordisk logistikchef.
Varför just Mölnlycke?
– Vi letade en tomt att kunna bygga på, anpassad för kontor och lagerdel. Vi tittade på möjligheterna i regionen och fann det vi sökte i Mölnlycke. Kravet var en bergstomt eftersom vi hanterar väldigt tunga produkter.
Er verksamhetsinriktning idag?
– Produktionen består av sammansättning av truckbatterier till eftermarknaden. Sedan utgör vi lager för bil-, lastbil-, mc- och industribatterier. Totalt är vi ett 60-tal anställda. Flera trotjänare, som arbetat hos oss under en lång följd av år, är nu med och skriver nästa kapitel i bolagets historia. Vi har tagit med den fina Tudorandan och alla anställda till våra nya lokaler.
Hur mår Tudor?
– Exide Technologies som företaget heter, Tudor är numera bara ett varumärke, mår väldigt bra. Det faktum att de amerikanska ägarna har valt att satsa på en ny toppmodern anläggning understryker det.
Den här kylslagna torsdagseftermiddagen i januari är Mikael Örnhammar tillbaka i Nol. Han är där för att träffa Roger Henriksson på Havak AB – Auktioner & Värderingar. Ales eget auktionshus håller till i före detta ETC:s lokaler.
– Vi fick uppdraget av Exide att avveckla, sälja och städa fabriken. Vi hade december månad på oss, berättar Roger för lokaltidningen.
En tuff utmaning som Havak lyckades genomföra under angiven tidsperiod. All kvarlämnad lösegendom avyttrades, alltifrån truckar och kontorsinredning till diverse verktyg.
– Cirka 70 procent av produkterna gick till svenska köpare, resterande del såldes till utlandet, säger Roger.
Vi tar oss en rundvandring i det som tidigare var A-fabriken. Där maskiner och personal tidigare utgjorde den typiska industripulsen är det nu helt öde – kvar finns bara ett tomt plåtskal.
– Här har jag gått och borstat golvet för hand, skrattar Roger.
Båda parter är extremt nöjda med hur processen har förlöpt. Det blev precis den vinn-vinn-situation som man hoppades att det skulle bli.
– En lösning som passade oss väldigt bra. Vi är jättenöjda, säger Mikael Örnhammar.
– Eftersom det var ett tajt tidsschema gäller det att allting klaffar hela vägen. För det krävs en tydlighet av beställaren, Exide i det här fallet. För oss var det ett väldigt bra och spännande uppdrag. Utöver de köpare som kunnat införskaffa bättre begagnade saker så är miljön den stora vinnaren. Att kunna återanvända istället för att kassera är en fördel i alla lägen, säger Roger Henriksson.
Vad som nu händer med Tudors gamla industrilokaler är en annan fråga, det är upp till fastighetsägaren Svenska Hus att avgöra. Havak har däremot redan tagit sikte på sitt nästa projekt.
– Det blir att sälja inventarierna i det som en gång i tiden var Tudors personalmatsal. Det är bland annat en hel del storköksmaskiner som ska säljas, avslutar Roger Henriksson.
