Sedan hösten 2021 erbjuder Ale gymnasium fyra yrkesintroduktionsutbildningar (IMY): barnskötare, industriarbetare, husbyggnad/träarbetare och vårdbiträde.
– Då läser man bara yrkesämnena och några basämnen. Man får en yrkesutbildning men inte en gymnasieexamen, säger läraren Rickard Lovetjärn och fortsätter:
– Vi ser det som en fantastiskt styrka att kunna erbjuda det här.
Utbildningarna riktar sig till de som saknar behörighet för att komma in på landets nationella gymnasier och bedrivs av Ale gymnasium tillsammans med Komvux.
Utbildningarna är beräknade att ta två år, men varje elev har en individuell studieplan. Nästa höst beräknas de första eleverna gå ut i arbete, men redan nu så ser lärarna positivt på framtiden.
– Sist jag räknade var 70 procent av dem som hoppade på utbildningen förra året kvar. Det är en ganska hög siffra när det gäller yrkesutbildning.
Ann-Marie Westlund är lärare på Barn- och Fritid. Av de åtta elever som hoppade på utbildningen förra året, går fem kvar. Hon lyfter fram praktiken (Apl) som något väldigt viktigt.
– Gällande de eleverna i vår klass som har gått ut i praktik har jag goda förhoppningar om att de även kommer att gå ut i jobb i framtiden. Även om de inte fixar utbildningen så har de fått in en fot i arbetslivet, de har varit där och testat och vet hur det är.
Just att få komma ut till en arbetsplats och känna sig behövd verkar vara den röda tråden, oavsett utbildning. För en del kan ett yrke innebära så mycket mer än bara ett jobb – det blir ett sammanhang.
– Det handlar om självkänsla också, många kanske har en taskig erfarenhet med sig från skolan.
Hur får man de eleverna att ändra sin syn på skolan?
– Det är en stor och svår uppgift. Praktiken är väldigt viktig. Kommer man till rätt praktik och man får känna sig behövd, då har man kommit en bit på vägen.
I Barn- och fritids klassrum sitter två tjejer som just kommit en bit på vägen. De vill helst vara anonyma men berättar att de är tacksamma över att IMY-alternativet finns.
– Alla går inte ut med toppbetyg i nian liksom, så det känns bra att det här alternativet finns, säger 18-åringen.
Både hon och hennes 16-åriga klasskamrat berättar att de antagligen bara hade suttit hemma annars. Idag praktiserar de tre dagar i veckan på förskola respektive fritidshem. De har båda en ökad framtidstro och drömmer om att en dag kunna arbeta på ett behandlingshem.
