Nicholas Savins son går på Äppelgårdens förskola i Nödinge. Efter sommaren bytte han avdelning och det var då som allt förändrades till det sämre.
– Det har varit kaotiskt sedan dess. Barngruppen har blivit betydligt större och det är få pedagoger i små lokaler. Ljudvolymen är ofta väldigt hög, säger han.
Skolverkets riktmärke för barngruppers storlek för barn mellan ett till tre år är sex till tolv barn.
– I min sons grupp går det 19 barn med tre pedagoger. Det är alldeles för många barn på antalet vuxna och det är inte hållbart. Det handlar om två- och treåringar som är väldigt aktiva och det är omöjligt för pedagogerna att hålla koll på alla, säger Nicholas och fortsätter:
– I kommunen är det mycket nedskärningar i dagsläget, men jag tycker inte att man ska skära ner på våra barn. En dålig tid i förskolan kan skrämma barnen för alltid och det här är inte pedagogernas fel – de gör vad de kan. Problemet ligger högre upp och frågan är vad kommunen gör för att det ska bli en bättre situation för våra barn. Vad händer om pedagogerna slutar?
Marie Kraffts son gick tidigare också på Äppelgårdens förskola, men efter flera incidenter valde hon att flytta honom.
– Han går till en dagmamma nu och det fungerar mycket bättre. Under en kort period tidigare i höstas kom han hem med flera olika åkommor, bland annat bitmärken på kroppen och en blåtira. Jag började att korta ner mina arbetsdagar och när jag kom till förskolan var det stökigt. För mig är det viktigt att barnen blir sedda, men det handlade mer om förvaring. Vi kände att det inte fungerade längre, säger hon.
– Jag tycker synd om pedagogerna, det känns som att de inte kan göra någonting och det måste bli en förändring, fortsätter Marie.
Nicholas medger att han ofta är orolig för sin son när han är på förskolan.
– Jag tänker mycket på honom under dagarna när jag är på jobbet och ibland gråter han när vi ska åka till förskolan. Då är det jobbigt att lämna honom.
Erik Liljeberg (M), ordförande i Utbildningsnämnden:
– Avdelningarna arbetar med att dela upp sig i mindre grupper på dagarna och använda både inne och utemiljö. På just Äppelgården omorganiserade rektor Helene Ulemo Isaksson i höstas för att långsiktigt få en bättre stabilitet. I det aktuella arbetslaget var man fulltalig arbetsgrupp först i september utifrån att personal bytte arbetsplats, säger han och fortsätter:
– När det gäller personalomsättning har Äppelgården ingen utmärkande omsättning. Tre pedagoger har de senaste åren gått vidare till chefstjänster och en pedagog slutade i höst när en annan var på ingång. Om vårdnadshavarna har upplevt bristande kontinuitet kan det dels bero på olika vikarier för sjukskrivningar och den omorganisation som gjordes i höst.
Äppelgården har aningen lägre personaltäthet än kommunen i genomsnitt då en del av resurserna fördelas baserat på barnens socioekonomiska bakgrund.
Vad gör ni för att förändra situationen?
– På det kommunövergripande planet så fokuserar partierna i Koalitionen fortsatt på att så mycket som möjligt av resurserna ska gå till kärnverksamheterna förskola, skola och omsorg.
Helene Ulemo Isaksson, rektor på Äppelgårdens förskola, besvarar kritiken.
– Det är givetvis inte bra att föräldrar känner sig oroliga över antalet barn i någon eller några av förskolans grupper. Alla som arbetar i förskolan är medvetna om att mindre grupper är positivt ur de flesta aspekter men som rektor behöver jag lägga min organisation efter den budget jag blir tilldelad. Rektor och pedagoger planerar, genomför och utvärderar utbildning och undervisning på bästa sätt utifrån de förutsättningar vi får.
– Vi har en organisation med färre barn i de yngsta grupperna och något fler barn i de äldre grupperna och där skiljer vi oss inte nämnvärt ifrån hur andra förskolor organiserar sina grupper. Äppelgården har 3,0 pedagoger i varje grupp och vi har en hög lärartäthet.
Marika Tollesson, verksamhetschef förskola, om personaltätheten i kommunens förskolor:
– I Ale ligger personaltätheten generellt på en lägre nivå än genomsnittet i landet utifrån de ekonomiska förutsättningarna vi har för verksamheten. För att skapa trygga och bra förutsättningar för barnen arbetar rektorerna på enhetsnivå tillsammans med sina pedagoger med hur man samverkar. Ett exempel på det är att dela upp sig i mindre grupper under större delen av dagen och slå ihop grupperna igen på morgon och eftermiddag. Detta innebär inte ökad personaltäthet men ger möjlighet till ett mindre sammanhang vilket kan skapa ökad trygghet och stöd i utveckling och lärande.
