85-åriga Gunnel Olsson var med när klassikerlagen möttes första gången

I Marks kommun låg fotbollen något steg före i utvecklingen. Redan 1966 startade Öxabäck IF sitt damlag, men beslutet gav ringar på vattnet. I Skepplanda hörsammades initiativet och en av BTK:s starka drivkrafter, Gerhard Sager, tog saken i egna händer.

– Det fanns många tjejer och damer runt klubben på den tiden. Jag kallade samman dem och vi fick ihop en grupp som började träna ett par gånger i veckan. Vår första träningsmatch gick mot Sjövik, sensommaren 1968. Vi vann med 1-0 och Annika Thorson (Nilsson idag) gjorde målet. Året därpå arrangerade jag en privat serie där lag som Trollhättans FK, Alingsås IF och IK Frisco medverkade. Om jag minns rätt mötte vi Älvängen året efter inför närmare 500 åskådare på Forsvallen, berättar Gerhard Sager.

1971 drog Västergötlands Fotbollförbund igång ett seriespel och då väntade tuffare matcher mot bland andra Kronäng och Öxabäck. En av dem som var med från damlagets begynnelse och som numera följer Skepplandas matcher från läktaren är Gunnel Olsson, 85.

– Det var väldigt roligt och vi var glada över Gerhards och Arne Anderssons initiativ. Vi var inte så många första kvällen, men det växte med tiden. Det var ofta några B-lagskillar som ställde upp och var med på träningarna, minns Gunnel.

Forward av rang

Gerhard Sager, lagets första tränare, är en av de som beundrat Gunnel Olssons bollkonster på nära håll.

– Jag har sagt det förut och säger det gärna igen. Hade Gunnel Olsson spelat i Öxabäck hade hon varit med i Sveriges första landslag. Det var en forward av rang.

Gunnel skrattar när hon får höra om berömmet.

– Han brukar säga det och då brukar jag säga att jag älskar Gerhard Sager, säger hon och skrattar.

Ett starkt skäl till att Gunnel ogärna missar en match med damerna på Forsvallen är att barnbarnet, Sofia Olsson, numera spelar i den gulsvarta tröjan.

– Det är jättekul att följa henne, men jag måste säga att damfotbollen har utvecklats enormt. På min tid sprang och sparkade vi mest på bollen. Det fanns  ingen direkt teknik, men idag är de så skickliga. Många tycker att damfotbollen är lika rolig att följa som herrarnas.

Vad minns du bäst från åren på plan?

– Jag minns när vi mötte Öxabäck första gången och förlorade med 8-0. De hade sex års försprång och då förstod vi att träning gör nytta! Vi mötte även IK Frisco på den tiden.

Till skillnad från många av fotbollsklubbarna som var med tidigt med damlag har Skepplanda BTK och IK Frisco fortsatt i oavbruten följd. För Skepplandas del har det handlat om engagemang och prioritet.

– Från styrelsens sida har vi alltid brytt oss lika mycket om damlaget. Vi har försörjt verksamheten med kompetenta tränare och ledare. Starka tränarnamn som Anders Bankel och Rolf Nilsson vittnar om det. Jag ska inte säga att vi alltid har haft en jämnt fördelad budget, men numera är det så. Samtliga tränare och ledare är arvoderade, även om vi också har ovärderliga eldsjälar som Jonas Brattlöf som vägrar ta emot en ersättning. Sedan har det inte alltid varit enkelt. 1992 var det kris. Vi hade ont om spelare, men min dotter Christina gjorde en kraftsamling och vi fick ihop det även den gången, säger Gerhard Sager och fortsätter:

– Kontinuitet är avgörande och det är när det uppstår glapp, förlorade årgångar, som det blir bekymmersamt. Vi hade ett sådant 2006-2009, men det har vi lyckats brygga över. Nu har vi fulla grupper hela vägen. Det är väldigt kul.

Matchen då? Skepplanda BTK:s damer som när två omgångar återstår är en poäng bakom serieledande Alingsås KIK var helt överlägsna. IK Frisco lyckades hålla liv i matchen tack vare suveräna Linda Bäckström i målet. Först i den 70:e matchminuten kunde SBTK ta ledningen med 2-1 genom tremålsskytten Anna Siverbo. Matchen slutade till sist med gulsvart seger, 4-1.

Är det extra skönt att knäppa just IK Frisco på näsan?

– Nja, det är inte så noga. Däremot är det alltid lika roligt när vi vinner, säger Gerhard Sager.