GÖTEBORG. Efter fyra år som utlandsproffs har Pontus Dahlberg valt att vända hem till IFK Göteborg. För Alekuriren berättar nu målvakten från Älvängen bland annat om tiden i England, målet att ta sig ut i Europa igen och vad han helst gör utanför fotbollsplanen.
Dagens träningspass är över och Pontus Dahlberg slår sig ner i en soffa vid receptionen på Kamratgården. 23-åringen blickar ut över fotbollsplanerna och säger:
– Den här platsen betyder mycket för mig. Det var här jag en gång slog igenom och tog klivet upp i allsvenskan.
Mycket har hänt sedan debuten mot Malmö FF på Nya Ullevi. Sommaren 2018 lämnade Dahlberg IFK Göteborg för att testa vingarna i Premier League- klubben Watford FC – ett stort steg för en 19-åring att ta.
– När jag först kom till England var jag inställd på att jag inte skulle få spela direkt. Steget mellan allsvenskan och den största ligan i världen var stort, säger han.
Speltiden uteblev och Dahlberg medger att det var en jobbig period.
– Någon form av frustration växte fram, men samtidigt fick jag lära mig att hantera det och försöka bli en bättre målvakt. Jag hade bra konkurrenter bredvid mig i (Ben) Foster och (Heurelho) Gomes.
Vad saknades för att du skulle bli en Premier League-målvakt?
– När jag kom dit kändes det som att jag och Gomez var någorlunda jämlika på träningarna, sedan gjorde Foster en otrolig säsong. Jag fick aldrig en riktig chans att visa upp mig i tävlingsmatcher och därför är det svårt att säga vad som saknades.
Fick du någon förklaring varför du inte fick chansen?
– Nej, Watford är en väldigt politisk klubb på det sättet. Tränaren är isolerad när det gäller truppen och startelvan. Det bestäms ovanför hans huvud vilka som ska spela.
23-åringen från Älvängen har skrivit på ett kontrakt med IFK Göteborg som sträcker sig över säsongen 2026.
Under åren lånades Dahlberg ut till flertalet klubbar, bland andra Doncaster Rovers och Gillingham FC i den engelska tredjedivisionen. Där fick han spela totalt 24 matcher under en säsong.
– I vissa matcher var det ett otroligt högt tempo. Det svängde fram och tillbaka med mycket fysiskt spel, vilket var en ny erfarenhet som spelare. Utanför planen det också speciellt att komma in i ett nytt lag två gånger under en säsong, säger han.
Är det stor skillnad mellan fotbollen i League One och i allsvenskan?
– Jag skulle säga att tempot är högre i League One än i allsvenskan, men lagen är taktiskt bättre i Sverige.
Du var även på en lånesejour i BK Häcken, hur var det?
– Det var en lösning som fungerade bra för mig där och då.
Kändes det inte konstigt i hjärtat att spela för en annan allsvensk klubb än ”Blåvitt”?
– Jag fokuserade på det sportsliga och det föll ut väl.
Under den sista dagen av det svenska övergångsfönstret i augusti blev det klart att Pontus Dahlberg skulle vända hem igen till IFK Göteborg.
– Alternativet dök upp i somras och jag hade ett bra samtal med den sportsliga ledningen. De ville ha mig och jag ville komma tillbaka. Vi kom fram till en bra lösning, säger han, som skrev på ett kontrakt som sträcker sig över säsongen 2026.
– Det är klart att det är en trygghet att ha ett långt kontrakt. Kortsiktigt fungerar det att hoppa runt mellan olika klubbar för att få speltid, men det är skönt att ha en fast plats och ett fast boende. Jag tror att det kommer att hjälpa mig att växa både som människa och fotbollsspelare.
Den nuvarande konkurrenssituationen med Warner Hahn om att vakta IFK:s mål är tuff och den allsvenska debuten efter återkomsten har därför fått vänta.
– Jag har behövt tid för att komma in i allt. Startsträckan har gått bra och nu känns det som att formen är god. Det är upp till tränaren att avgöra vem som ska spela, säger han.
Vill du ta dig ut i Europa igen?
– Det är klart att jag vill ut och testa att spela i de bästa ligorna, men om det tar ett eller flera år vet jag inte. Jag vill inte stressa fram något, utan målet är att jag ska bli en så bra målvakt som möjligt och hjälpa laget att utvecklas.
Du har också tappat din plats i landslagstruppen, siktar du på att ta tillbaka den?
– Ja, självklart. Det är något som jag också vill. Att representera landslaget är det finaste man kan göra som fotbollsspelare.
Nu när du bor i Göteborg, passar du då på att besöka Ale ibland?
– Ja, absolut. Familjen bor ju kvar i Älvängen så jag är där emellanåt.
Följer du även hur det går för din moderklubb, Älvängens IK?
Dahlberg skiner upp med ett leende och svarar:
– Jag försöker hålla mig uppdaterad. Det har väl gått ganska bra för dem i år? Jag vet att de har många unga spelare i laget, vilket är kul.
Mycket av hans tid kretsar kring fotbollen, men timmarna som blir över tillbringar Dahlberg helst på golfbanan.
– Jag spelade när jag var yngre, men hade en paus i tio år. Under mitt sista år i England började jag igen och det är väldigt kul.
Får man fråga vad du har i handicap?
– Just nu ligger jag på 16, men nästa år ska jag försöka sänka mig. Att nå singelhandicap hade varit häftigt.