Han växte upp i Alafors, granne med Sjövallen och gjorde som 15-åring sitt första mål för AIF:s herrlag. De senaste två säsongerna har den målfarliga yttern mäktat med 32 mål på 49 seriematcher. Ett imponerande facit som fångat större klubbars intresse.
I vintras hörde GAIS av sig. Det ledde till provspel och så småningom även ett kontraktsförslag.
– I GAIS var jag lite osäker redan från början. Jag kom under en period då laget inte riktigt visste vart de stod, säger Jesper och syftar till att de grönsvarta precis hade degraderats från Superettan.
Men GAIS erbjöd dig ett kontrakt?
– Ja, men det var ett väldigt dåligt erbjudande. Det var sämre än det jag fick i Ahlafors.
Att Niklas Tidstrand hade presenterats som ny tränare i AIF var också en anledning till att han blev kvar.
– Det är en seriös tränare. Jag kände att det var något stort på gång i Ahlafors och där fick jag ju rätt, säger ”Zäta” och skiner upp i ett leende.
I vintras provspelade Jesper Zetterlund med GAIS. Foto: Josefine Larsson.
Under säsongen svalnade inte direkt intresset för bygdens talang, som under sommaren åkte till Hisingen för en veckas provspel med de blivande svenska mästarna.
– I Häcken var det en jättestor skillnad i tempot och fysiken. Det går knappt att jämföra, det är en enorm skillnad. Jag lärde mig jättemycket.
Häcken gillade det dem såg och bad Jesper komma tillbaka efter säsongen – för tre veckors provspel i november.
En otrolig möjlighet för ”Zäta” som drömt om att, likt Gustav Ludwigsson och Astrit Selmani, knipa en direktbiljett från de lägre divisionerna till eliten.
Men i seriens tredje sista match, när AIF jagade den historiska uppflyttningen, rasade allt samman. Zetterlund blev nedsparkad och smärtan vittnade om att det inte var vilken smäll som helst.
– Jag började faktiskt gråta när jag fick smällen. Jag blev orolig, jag fick panik.
20-åringen är på gymmet varje dag för att bygga upp kroppen igen.
Smärtan avtog inte
Han leddes av planen, men smärtan avtog inte.
– Jag kände att det var något som inte stämde. Jag kunde inte sova den natten och dagen efter hade det svullnat ännu mer.
Efter timmar av ovisshet och olika besked från läkare kom till slut domen – knäskålssenan hade gått av på mitten och säsongen var över.
”Efter beskedet kunde jag inte sova, jag grät hela natten. Det enda jag vill är att bli fotbollsproffs på heltid.”
Hur kändes det att missa säsongsavslutning?
– Första natten efter beskedet kunde jag inte sova, jag grät hela natten.
Istället fick han, på kryckor, heja fram laget till seriesegern. I seriefinalen borta mot Lidköping hyllade lagkamraterna honom genom att marschera in till matchen iklädda ”Zäta”-tröjor.
– Jag hade inte hört något om det, så det blev väldigt känslosamt när jag såg det.
Med några veckors distans till eländet, har han nu landat i situationen och samlat kraft. Rehabiliteringen av skadan, som enligt läkarna skulle hålla honom borta från fotbollsplanen i omkring ett år – går snabbare än förväntat.
– Jag får bara positiva besked. Den här skadan är väldigt sällsynt men jag har tur. Min sjukgymnast är en av få som har bra koll på den.
Jesper är tacksam för alla runtomkring som hjälper till.
Den målmedvetne talangen tränar varje dag för att komma tillbaka, både fysiskt men även mentalt.
– Jag försöker tänka att det kanske finns en mening med att det här hände. Jag kanske inte var redo för Häcken eller division ett. När jag kommer tillbaka kanske jag är starkare och mer redo än någonsin.
”Zäta” hoppas vara tillbaka innan sommaren.
Vart kommer den här drivkraften ifrån?
– Det är att jag vill bli fotbollsproffs. Det är det enda jag vill. Jag kan inte se mig jobba med något annat.
Hans personliga mål är att göra comeback senast i juni.
– Jag hoppas kunna göra några matcher innan sommaruppehållet för att sedan göra en stark höst.
Därefter är planen att fortsätta utvecklas och jaga den största drömmen av dem alla – att bli proffs, samtidigt som moderklubben får klirr i kassan.
– Ja, så att AIF kan etablera sig i ettan. Det är min största dröm.
