Matcherna mellan Surte och Gais lockade storpublik till Ale Arena. Nu är det glesare på läktarna.
Matcherna mellan Surte och Gais lockade storpublik till Ale Arena. Nu är det glesare på läktarna.
https://www.alekuriren.se/wp-content/uploads/2017/01/v-0317_bandypublik.jpg

”Det kan bli bandyns död”

BOHUS. 1 986 personer såg Ale-Surte BK förlora mot IFK Kungälv i annandagsderbyt för snart tio år sedan – vilket är publikrekord i Ale Arena.
I dag ser det annorlunda ut. Publiken sviker och Surte BK har hittills i år ett snitt på 172 personer.
– Min känsla är att Surtes publiksiffror sjönk när vi fick en hall, säger Anki Engström, ordförande i bandydistrikt Sydväst.

Efter Surte BK:s senaste hemmamatch mot SK Höjden gick det att läsa följande på klubbens hemsida:

”En sak var inte bra segern till trots och då menar vi inte spelet, utan var är publiken kan man fråga sig? Med vetskapen om att det är en lägre serie i år så tycker vi att det borde vara mer publik (102st idag) på matcherna ändå…”

För snart 42 år sedan såg 4 445 åskådare Surte SK:s förlustmatch i derbyt mot IFK Kungälv på Jennylund. Men mycket har hänt sedan dess. Surte har hunnit vara nere i division 2 och vänt och i dag står Ale Arena på plats vid Jennylund.

– Min känsla är att Surtes publiksiffror sjönk när vi fick en hall. Jag vet inte vad det beror på men den känslan har jag i alla fall, säger Anki Engström, som också är Surtesupporter.

Utifrån siffror från de senaste sex åren har publiksnittet legat runt 200 personer varje säsong.

– Surte har samma supportrar hela tiden, det spelar ingen roll i vilken division laget spelar i, de står där ändå. Sedan är det kallt att stå och kolla på bandy och det blir då svårt att locka nya människor till sporten, säger Anki Engström.

På andra sidan älven är den nedåtgående trenden mer slående. IFK Kungälvs publiksnitt har mer än halverats under de senaste fem åren – vilket också har satt sina spår i klubbens ekonomi. Efter förra säsongen tvångsdegraderades laget ner till allsvenskan.

– De var ett elitserielag under en längre tid och har fortfarande inte någon hall. Som vädret är här på västkusten är det inte alltid roligt att stå ute och kolla på bandy. Sedan har inte IFK Kungälv skött sin ekonomi jättebra, fastslår Anki Engström.

Kan den här utvecklingen vara ett hot mot bandyn?

– Ja, det tycker jag. Det finns redan några lag i våra distriktsserier som har problem med ekonomin och många har svårt att få ihop lag. Svenska bandyförbundet håller på att lägga om seriesystemet vilket kommer att innebära långa resor för klubbarna i vårt distrikt. De har redan en ansträngd ekonomi så långa resor gör inte saken bättre. Det kan bli bandyns död.

Surtes matcher mot Gais var en publikdragare. När lagen möttes 2011 kom 828 personer till Ale Arena.  2014 lade Gais ner sin seniorverksamhet. Anki Engström passar på att ge en känga till Göteborgs kommun.

– De måste vara världens sämsta bandykommun. Gais har blivit motarbetade av kommunen under de senaste åren. De gör allt för att det inte ska spelas någon bandy där.

Surte BK:s ordförande Carl Ahlgren har sett utvecklingen från nära håll under flera år.

– En sak är att många som förr gick på varje match inte längre kommer på matcherna. Sedan tror jag att det beror på vilka lag vi möter. Det hade kommit mycket folk om vi exempelvis hade mött IFK Kungälv i två matcher under en säsong, säger han.

Ahlgren har en lösning på hur man ska kunna locka fler personer till Ale Arena.

– Min åsikt är att vi ska göra om entréområdet med två våningar och att det är inglasat. Det skulle ge en trevligare känsla, nu kan många uppleva att det bara är kallt och olustigt att gå på bandy. Jag har varit i Lidköping, som lockar väldigt mycket folk under matcherna, och där är entrédelen den viktigaste delen. Där träffas människor och klubben har chans att tjäna pengar, säger han och fortsätter:

– Jag tycker inte att Ale Arena förvaltas så som den kan göra. Då blir det svårt att locka människor.

Johan Janebrink är i dag en av få från Surte som har varit med under en längre tid och som fortfarande spelar kvar i A-laget. Han ser tillbaka på en annan tid där föreningen var kommunens stolthet.

– Det blir bara mindre och mindre publik för varje år. När jag började spela för A-laget för 15 år sedan låg nog publiksnittet på runt 500–600 personer. Bandyn är inte lika stark i Ale som den en gång var. Jag vet inte vad man kan göra åt det, säger han.

Mer från sport

Nytt rekordår för Nolcupen 

Under den gångna helgen var det full fart i både…

Nolcupen står för dörren

Nolcupen har en lång och fin historia. I fjol slog…

Joel lyfte hem guldet 

Joel Mellomgård har länge tillbringat mycket tid på gymmet och…

LNIK:s anfallare prisas efter skadehelvetet

Det var inte självklart att Tilda Magnusson Tell skulle börja…

Senaste nytt

Julklappar som gynnar alla

Förra året firade second hand-butiken i Älvängen 25 år. Det…

Två miljoner till föreningslivet

Moderaterna, Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och Framtid i Ale bildar ny politisk…

Textilbutiken om årets julklapp: ”Jättekul”

Älvängens Garn & Textil konkurrerar snarare med internet än liknande…

Stina Klintbom med gäster intar scenen

Den mångsidiga sångerskan Stina Klintbom, som är hemmahörande i Skönningared,…

Ny vd för Centrum Pile

2008 inleddes Centrum Piles etablering i Kollanda och fem år…

Spännande dansföreställning

Varifrån kommer rörelserna i den samtida dansen, hur kan de…

Örhängen till gagn för Barncancerfonden

Penny Andersson vet vad det innebär att hjälpa andra människor.…

Hus i lågor: ”Kommer brinna ner”

Klockan 19.21 på torsdagskvällen larmades polis, räddningstjänst och ambulans till…

Torbjörn kör vidare i pappas fotspår

Gustaf Gustafsons Åkeri grundades den 9 oktober 1931. Det första…

Snart dags att välja gymnasieskola

Vi har intervjuat en gymnasieelev, Shamim Sarmadi, som går sitt…

Änglar på Älvängens Julmarknad

– Vi hoppas på bra väder och mycket folk på…

Ett hjärta som klappar för Kenya

När Katarina Johansson åkte på safari till Kenya 2012 var…

William gör allt för sitt Surte IS

Han började spelade fotboll ganska sent när han som tolvåring…