Jag minns inte när jag hörde Tommy Rosbergs namn för första gången, men jag tror att jag fortfarande drack välling. När bandyhistorier från förr berättades var hans namn ständigt återkommande.
”Javisst, den spelaren är bra – men han går inte att jämföra med Tommy Rosberg.” Så var det ofta och jag insåg tidigt att jag hade missat något.
Tommy Rosberg var en stjärna som många älskade, både hans medspelare och supportrarna. Alla hans tidigare kumpaner från storhetstiden, som jag har pratat med i veckans nummer, hyllar honom till skyarna. Historierna är många och de berättas med kärlek och beundran. För honom var laget större än jaget och Surte var föreningen i hans hjärta.
Idrottsutövare som Tommy Rosberg växer inte på träd och den 4 november kommer han att hyllas i Ale Arena. Efter det kommer ingen Surtespelare kunna ha på sig en tröja med nummer sju på ryggen.
Det blir ett värdigt avslut för en spelare och människa som satte Surte på den svenska idrottskartan. Fråga bara vår tidigare statsminister Stefan Löfven (S) som vid sitt besök under majtåget i Ale förra året medgav att han inte visste så mycket om kommunen: ”Jag är lite dåligt påläst om vad ni är kända för. Bandyklubben Ale-Surte känner jag förstås till.”
Tacka Tommy Rosberg för det.
