Ett amatörlag på en proffsig resa i ettan

2026 är Skepplanda BTK:s damlag tillbaka i finrummet. Det är spel i division 1 södra, två steg från Allsvenskan, ett steg från Elitettan. Det är två stora steg. Framför allt om man tittar på organisation och budget. En säsong i division 1 beräknas kosta cirka 360 000 kronor och skulle laget ta ytterligare ett steg upp pratar vi om miljoner.

– Även om riktiga spelarlöner bara gäller i Allsvenskan, så riskerar du långa resor redan i Elitettan. Det kan till och med bli tal om övernattningar och då rusar kostnaderna. Redan i vår serie möter vi professionella föreningar med helt andra budgetar. Jag vet i alla fall en klubb vars budget är 1,2 miljoner och det är nog inte den högsta, säger Gerhard Sager.

Lokaltidningen fick resa med på bortamötet med legendariska Helsingsborgs IF, legendarisk med tanke på klubbens historia, men i damlagssammanhang är de en nybörjare. HIF startade sitt damlag 2021, medan Skepplanda BTK tillsammans med IK Frisco är de klubbar som i oavbruten följd haft damlag i seriespel sedan 1968.

Således är det en gröngöling som SBTK ska gästa, men precis som i allt annat är det olika förutsättningar och det är pengarna som styr framgångarna. Till anrika Olympia har det inte varit svårt att värva spelare och HIF har i år siktet inställt på serieseger.

Landsbygdsklubben Skepplanda BTK jobbar med betydligt mindre muskler, men om något lag skulle kunna dra sin egen buss så är det SBTK. Den positiva energin är påkopplad från det att bussen lämnar Forsvallen klockan åtta på morgonen till sen ankomst på söndagskvällen. Att laget däremellan förlorat en fotbollsmatch med 4-0 har redan blåst över.

– Trivselnivån är hög i gruppen. De har alltid roligt tillsammans, äldre som yngre, och långa bussresor kan faktiskt vara bra för just gemenskapen. Lyssna hur det låter? Ingen kan väl tro att någon av dem precis har åkt på en storförlust i fotboll, säger tränare Jesper Johannesson.

Det är en proffsig inramning. Fika finns ombord, men efter två timmar är det ändå dags för ett stopp. Förbeställd sallad och bröd ska intagas på Susedalens klassiska rastplats. Alla äter med god aptit. Johan Brattlöf har haft ett antal enskilda samtal på vägen. Matchdagen har känts nära länge. Laget bejakade en extra träning på fredagen, där detaljer och taktiken slipades. Helsingborgs höga presspel ska inte överraska dem.

– Vi ska känna oss bekväma och spela förbi den. Lyckas vi med det kan vi skapa möjligheter offensivt. Däremot har vi inte pratat särskilt mycket om arenan, Olympia. Jag tänker att det blir en positiv upplevelse. Den förändrar ingenting. Det är en grön plan och det är elva mot elva som gäller, menar Johannesson.

Allt går på rutin, en fotbollsquiz med lagledare Derny Harman är ny och när Linnéa Enyck stäppar fram för att köra musikfrågor med kända låtar framförda på finska blir det riktigt avancerat.

Gerhard Sager som får anses vara ett orakel när det gäller klubbens historia passade också på att presentera en medresenär. Det är herrlagets lagkapten, Anton Olsson, vars farfar Leif Olsson var med när damfotbollen startade i i Skepplanda.

– Om Leif vetat att vi nästan 60 år senare skulle resa med ett damlag för att spela på Olympia i Helsingborg hade han skrattat åt oss, understryker Sager.

Ett avslappnat gäng hoppar av bussen 75 minuter före avspark. Emilia Löfström, lagets kapten, erkände efteråt att det var en speciell känsla att kliva in på arenan. Gräset var inte lika imponerande som läktare och storbildsskärmar. Inte heller matcharrangemanget nådde några högre höjder. Tidigt i matchen varnades Skepplandas nummer 7, Nicolina Kalin, utan att ens vara med i matchtruppen.

– Det var inte många rätt när de läste upp laguppställningen och det fanns inga bra ursäkter heller, konstaterade Gerhard Sager som inte var sen att påpeka bristerna.

Jesper Johannesson hade i ett sista tal till laget betonat vikten av att hålla tätt första kvarten. Det höll i 13 minuter. Helsingborg fick ett tidigt ledningsmål och kunde spela ut sitt register. På planen var Skepplanda aldrig nära att störa sin motståndare. Det hindrade inte laget från att fortsätta trivas på bussen hem. Ett förmånligt avtal med Rasta medförde att spelare, ledare och resenärer också kunde avnjuta en söndagsmiddag. Så även om det är ett gulsvart amatörlag som reser runt i södra Sverige så är allt runtomkring precis hur proffsigt som helst.