Kamratgården. IFK Göteborgs träningsanläggning och samlingslokal. Det stora klubbemblemet på väggen lyser upp i solskenet och Gustav Hessfelt står nedanför med en mobil i handen. Han är alltid på språng, men den här gången får han sätta sig ner vid ett bord och ge tid till en intervju.
– Visst är det fint här? Det är en ynnest att få ha detta som arbetsplats, säger han.
Vid bordet bakom sitter några spelare, bland andra Pontus Wernbloom. Gustav Hessfelt passar på att slänga några ord med veteranen som har kommit tillbaka till IFK Göteborg efter en lång sejour utomlands.
– Pontus var faktiskt den första jag träffade här på Kamratgården när jag tillträdde som koordinator. Efter det har han varit i Nederländerna, Ryssland och Grekland – men jag har varit kvar på samma plats, säger Gustav med ett stort leende.
Sedan 2008 har Alaforssonen Gustav Hessfelt arbetat som koordinator i IFK Göteborg.
– Jag anställdes då av Håkan Mild som var sportchef. Dessförinnan var jag ungdomstränare i klubben och jag hade vid den tiden precis avslutat en tjänst på Bingolotto. Även om jag då inte visste vad jag gav mig in i kunde jag inte tacka nej till att jobba för klubben i mitt hjärta, säger han.
Ingen dag är den andra lik för Gustav. På frågan vilka arbetsuppgifter som ingår i rollen som koordinator ler han och svarar:
– Ja du, det är väldigt mångfacetterat. Jag ska se till så att allt rullar på vid sidan av planen som inte har med fotboll att göra. När exempelvis nya spelare kommer hit ser jag till att lösa allt det praktiska – som att fixa lägenhet. Jag rycker in där jag behövs, helt enkelt, säger han.
Inför den här säsongen gjorde IFK Göteborg klart med en värvning som var utöver det vanliga. Napolis tidigare fixstjärna Marek Hamšík tog på sig den blåvita tröjan och i bakgrunden fanns Gustav.
– Det var en häftig värvning, helt klart. Innan Marek kom hit till Kamratgården visste jag inte vad jag kunde förvänta mig, men han var ett superproffs och en otroligt ödmjuk person. Jag är väldigt glad över att han var här i IFK Göteborg, säger han.
Blåvitt har några tunga år bakom sig och årets säsong har inletts på samma spår. Trots att Gustav är en trogen supporter i grunden menar han att det är viktigt att man inte blir för känslomässig i sin yrkesroll.
– Det är svårt ibland, men det är ett måste. Såklart blir jag besviken när vi förlorar och glad när vi vinner, men för mig är det viktigt att inte bli för påverkad hur det går ute på planen. Annars är det svårt att göra ett bra jobb för klubbens bästa, säger han.
Människor har kommit och gått på Kamratgården genom åren. Nyligen fick Roland Nilsson sparken som tränare och ersattes av Mikael Stahre som nu gör sin andra sejour i klubben.
– Fotbollsvärlden är tuff och cynisk. Alla är medvetna om att det handlar om att prestera och gör man inte resultat så är risken stor att man får sparken, tyvärr. Varje halvår kommer det in nya spelare medan några lämnar. Så är det, säger Hessfelt.
Är det någon spelare som har gjort ett extra starkt intryck på dig genom åren?
– Oj, det är många. Jag har ett starkt band till Robin Söder som jag har följt under alla hans år här i IFK Göteborg. Det var häftigt att se honom ta över kaptensbindeln när han kom tillbaka efter några år utomlands. Jag får rysningar när jag tänker på det, han förtjänade verkligen det efter allt han har gått igenom.
Umgås du med några spelare utanför arbetet?
– Nej, jag är ju en gammal gubbe i deras ögon. Haha. De vill inte ”hänga” med mig, men jag pratar ofta med dem i telefon.
I sina unga år var Gustav Hessfelt målvakt i Alafors IF:s 70-lag som bland annat spelade i juniorallsvenskan.
En comeback mellan stolparna har aldrig varit aktuellt?
– Absolut inte. Jag lovade mig själv tidigt att jag aldrig skulle spela fotboll mer och det är nog många som är tacksamma för det.
Vad drömmer du om?
– Att få vinna ett SM-guld med IFK Göteborg.
När Gustav inte är på Kamratgården står han på scen med bandet No Tjafs där han är basist. Han ser nu fram emot en sommar som innehåller en del spelningar.
– Det ska bli riktigt kul. Jag har längtat efter att få stå på scen och träffa glada människor. Det är ett privilegium att jag får arbeta med två av mina största intressen: musik och fotboll.
