GÖTEBORG. Joakim Olausson är tillbaka i klubben i sitt hjärta, Öis.
Nu talar han ut om sin tid i italienska Atalanta och om en mindre lyckad sejour i allsvenska BK Häcken.
– Det blev inte alls som jag hade hoppats på, säger han i en exklusiv intervju med Alekuriren.
För fyra år sedan lämnade Joakim Olausson tryggheten i Sverige för att testa lyckan i italienska Atalanta. I maj förra året gjorde han sin Serie A-debut mot Catania med ett inhopp i den 65:e matchminuten och mycket såg då ljust ut för 20-årige Noltalangen. Men allt skulle få en dramatisk vändning.
Det var under sommaren förra året som Atalanta krävde att Olausson skulle förlänga sitt kontrakt med ytterligare ett år. Ett krav som han själv vägrade acceptera. Som konsekvens av sprickan mellan parterna blev Joakim utfryst av klubben.
– Jag ville få till stånd en utlåning till en annan klubb, men de stoppade den och sa att jag inte skulle få hänga med på matcherna om jag inte skrev på ett nytt kontrakt. Jag hade två år kvar och de ville att jag skulle förlänga med ytterligare ett år. Jag kände att jag inte ville stanna i Italien i tre år till. De blev arga och sa att jag inte skulle få spela några matcher med dem. Det slutade med att jag bad dem att dra åt helvete och då var allt kört. Sista halvåret var oerhört jobbigt, jag blev utstött från laget. Det kändes piss faktiskt och situationen blev ohållbar. Jag ville bara därifrån, säger han.
Treårskontrakt
Joakim skulle få som han ville. Inför den här säsongen skrev han på ett treårskontrakt med BK Häcken med målet att slå sig in i startelvan, men sejouren där skulle komma att bli kortvarig. Joakim fick sparsamt med speltid och efter bara ett halvår valde han och Häcken att gemensamt bryta kontraktet.
– Det var ett gemensamt beslut, jag ville ha mer speltid för att kunna utvecklas. Till en början kändes det bra. Jag ville hem till Göteborg och Häcken kändes som det bästa alternativet. Häcken är en bra klubb som spelar fin fotboll och vågar satsa på de yngre spelarna. Men det blev inte alls som jag hade hoppats på, säger han.
Det var många som undrade vad som gick fel i Häcken när han i somras skrev ett ettårskontrakt med Örgryte. Nu berättar Joakim för Alekuriren om sin tid i Hisingsklubben och passar på att ge skarp kritik till tränaren Peter Gerhardsson.
– Det blev ganska misslyckat. Jag kom inte överens med honom. Han såg inte mina kvalitéer, han ville använda mig på ett sätt som inte passade mig. Han tyckte att jag skulle vara på kanten och springa, men det är inte min stil. Jag trivs mer centralt på planen och det är där som jag kan prestera som bäst. Han sa till mig vad jag skulle göra och så gjorde jag det, men jag fick ändå inte chansen. Jag tyckte att han kom med olika ursäkter hela tiden och det kändes som att han hade någonting emot mig personlighetsmässigt, säger han.
När och var konflikten uppstod kan Joakim inte avgöra, men han kände ganska snabbt att den rådande situationen var ohållbar.
– Vi pratade knappt med varandra, det kändes som att han inte ens kollade på mig. Jag fick känslan av att han inte tyckte om mig, jag säger inte att det är så utan det var bara så jag upplevde det. Han kommunicerade inte mycket med de yngre spelarna, utan fokuserade mest på dem som varit där under ett tag, vilket är fel. Jag tycker att man som tränare borde prata med de nya spelarna så att de kommer in i laget, men det gjorde inte han. Jag trodde mer om Häcken och om Gerhardsson. Jag trodde att han ville ha mig i laget men så var det tydligen inte.Jag hade hoppats få chansen på riktigt och visa vad jag kan.
Vad sa Gerhardsson när ni bröt kontraktet?
– Han sa inte så mycket. Han önskade mig lycka till och sa att han skulle följa mig i Öis. Han sa även att han inte hade något emot mig, men det säger man ju inte om man inte har det.
Efter den kaotiska tiden i både Atalanta och Häcken hoppas nu Joakim att det kommande året i Öis ska bli en ny språngbräda ut i Europas största ligor. Och han stänger inga dörrar för en återkomst i Serie A.
– Jag vill gärna spela i en storklubb i Europa. Serie A hade inte varit fel. Jag lärde mig mycket därnere och växte både som människa och fotbollsspelare. Det hade varit kul att åka tillbaka till Italien men nu fokuserar jag bara på mitt år i Öis, avslutar han.
KRISTOFFER STILLER