Bandyn hade en betydande roll i Hampus Petterssons liv redan i tidig ålder då hans pappa, Anders, var en välkänd spelare i Surte.
– Jag minns att jag var med ute på isen när A-laget hade träning och jag har lagt mycket tid i Ale Arena, berättar Hampus.
Det var dock inte självklart att han skulle bli bandyspelare.
– Jag satsade mer på hockeyn och var med på några uttagningar till TV-pucken, men spelet passade mig inte. Jag är inte den som tacklas ute på isen. Därför valde jag bandyn när jag var 15 år.
2011 valde Hampus att lämna sin moderklubb för IFK Kungälv och han hann under dessa år också med en kort sejour i IFK Vänersborg. När Surte BK efter förra säsongen säkrade ett avancemang till allsvenskan öppnades dörren för en återkomst.
– Jag funderade fram och tillbaka, men det blev till slut Surte och jag trivs jättebra i laget. Här har jag en bidragande roll och jag får en möjlighet att utvecklas, säger mittfältaren.
I fredagens hemmapremiär mot Lidköpings AIK spelade Hampus sin första seriematch i Ale Arena i det gulblåa matchstället.
– Det var jättekul att få kliva ut på isen inför våra supportrar.
Surte BK tog säsongens första seger efter 5–1. Hampus hade flera chanser, men bollen ville inte in denna kväll.
– Inte den bästa matchen från min sida. Jag måste vara mer rejäl framför mål, säger han och fortsätter:
– En viktig seger för vårt självförtroende. Vi spelade bra både defensivt och offensivt.
Varför har du inte nummer tio på ryggen? (samma nummer som hans pappa bar)
– Visst är det dåligt? Det var upptaget när jag kom hit av Albin (Söderström Larsson) och jag var irriterad på honom när jag kom hit i våras. Jag fick ta nummer 16 istället, svarar han med glimten i ögat.
Avslutningsvis måste jag fråga: kommer du att bli bättre än din pappa?
– Självklart. Jag har pratat mycket med min farfar och han hävdar att jag är mer lovande än pappa när han var 19 år, haha.
