Linnea Enyck tilldelas Gulddojan 2024

Mycket var nytt i Skepplanda BTK:s damlag när årets säsong drog igång. Jesper Johannesson hade tagit över som huvudtränare och klubben presenterade flera nyförvärv – där en stomme anslöt från, det då, nyligen nedlagda LNIK. En konstant i laget var dock Linnea Enyck – 20 åringen  som fostrats i klubben och som i år, återigen, levererat framför mål. 

Efter en grym säsong, med 19 gjorda mål på lika många seriematcher, tilldelas nu anfallaren Gulddojan 2024. 

– Det känns väldigt sjukt! Jag förväntade mig verkligen inte detta, det finns så många duktiga spelare i kommunen, säger Linnea Enyck.

Hur har du lyckats göra så många mål?

– Det är helt på grund av spelarna runtomkring mig. Jag kan inte göra mål på egen hand, utan jag får bra bollar av tjejerna och det är deras förtjänst, säger hon.

Hur ser du på din och lagets insats i år?

– Jag har spelat på två olika positioner i år. På så sätt har jag utvecklats som spelare och jag har kunnat få en bättre bild av spelet, säger Linnea och fortsätter:

– Det är jättekul att det har gått så bra för laget och att vi jobbat som ett lag, även om vi haft en del nya spelare. 

Det är andra gången på tre år som 20-åringen tar hem den interna skytteligan. 

Läs även: Frane Sirinic – årets bästa spelare på herrsidan

Hade du varit besviken om du inte vann den interna skytteligan i år?

– Besviken hade jag väl inte varit, men det är klart att jag ställer en del krav på mig själv. Det viktigaste för mig är att vi gör mål, inte vem som gör målen, säger Linnea.

SBTK slutade på en respektingivande tredjeplats i division 2, ett resultat som Linnea Enyck är väldigt nöjd med.

– Inför säsongen hade vi en helt ny tränare och jag tycker snarare att det hade gått för fort om vi hade vunnit serien i år. Jag tycker att en topp-3-placering är jättebra med de förutsättningar vi haft, säger hon. 

Kommer du att spela i SBTK 2025?

– Ja, det är min plan.

Hon känner att laget har något bra på gång och tror att det kan bli ännu bättre nästa säsong. 

– Nu har vi lite mer kött på bena som grupp så förhoppningsvis kan träningarna bli ännu mer intensiva. Nu när vi lärt känna varandra så så vet vi vad vi kan och då kan vi också ställa högre krav på varandra.