Fotboll var aldrig något för Niklas Borg från Nol. Han började därför i karate vid åtta års ålder och sedan dess har han varit fast, även om att det har funnits tvivel.
– Det kan vara väldigt hårt och det har varit tillfällen som jag har gått hem och gråtit. Jag undrade helt enkelt vad jag höll på med och det fanns en period när jag var 15 år som jag tvekade om en fortsättning, men de övertalade mig att stanna kvar och det är jag väldigt tacksam för, säger han.
Niklas tävlar i Kyokushin, som är den tuffaste karatestilen, men han var borta från tävlandet i tre år efter att ha brutit båtbenet under en träning.
– Jag tvingades att steloperera handen och jag kunde inte tävla under de här åren, men nu tyckte jag att det var dags att komma tillbaka igen, säger han.
Förra lördagen stod Niklas återigen på mattan i ett tävlingssammanhang när SM avgjordes i Kungälv, vilket var den första gemensamma tävlingen för de två karateorganisationerna i landet.
– Det var nervöst innan. Jag hade inte tävlat på ett tag och jag visste inte hur bra jag var. Sedan är det speciellt med en knockdown-tävling, man vet aldrig hur det kommer att sluta. Det är fullkontakt och gör man ett misstag så blir man knockad och jag var orolig att det skulle ske redan i den första matchen, säger han.
Men Niklas höll för trycket och slutade tvåa i minus 70-klassen där de bästa i landet deltog.
– Det var hårda matcher mot de bästa killarna i landet i min viktklass. Det var en obeskrivlig känsla att komma tvåa och det var jag inte alls beredd på inför tävlingen.
Var det här din största framgång hittills?
– Ja, det var det och det var roligt att få en sådan comeback.
I januari är det dags för en ny stor tävling för Niklas. Han kommer då att vara med i Stora Höga Open där internationellt motstånd väntar.
– Jag ser verkligen fram emot det, men jag åkte på en revbensskada nu i SM som jag hoppas har hunnit läka fram till dess, säger han.
Vad siktar du på i Stora Höga?
– Det har jag inte funderat på ännu. Just nu vill jag bara vänja mig med att stå på mattan igen. Under SM var jag inte lika avslappnad som jag var innan jag skadade mig och målet är att få bort nervositeten. Därefter kan jag börja sikta på pallplaceringarna.
