Sin tid som aktiv fotbollsspelare tillbringade han i Stenungsund och Patrik Persson var då en del av laget som spelade i pojk- och juniorallsvenskan.
– Jag spelade med killar som var två år äldre, men jag var rädd för konditionsträning och tyckte inte om att bli trött. Därför var det svårt att fortsätta, berättar han och skrattar.
Patrik trillade i stället in på en annan bana då han efter gymnasiet valde att utbilda sig till fotbollstränare.
– Det var svårt att få jobb och jag läste därför vidare till idrotts- och hemkunskapslärare.
Vid sidan av sitt läraryrke tränade Patrik ett lag i division 4 – men han kände snabbt att det inte var rätt.
– Jag upplevde att jag var mer passionerad än spelarna och därför behövde jag hitta något annat med bättre balans. Till slut fick jag ett erbjudande om att bli elittränare i futsal, vilket var en stor skillnad mot att leda ett fotbollslag, klargör Patrik.
Efter att bland annat ha tränat det svenska damlandslaget ville Patrik ta sig tillbaka till fotbollen och han skulle till slut hitta sin nisch.
– Jag tog med mig mycket från futsalen som jag kunde implementera i fotbollen, som exempelvis platsbyten och att inte spelarna ska vara statiska när bollen är ”död”. Därför blev jag intresserad av att undersöka hur olika lag arbetar med fasta situationer, både defensivt och offensivt, berättar han och fortsätter:
– Fotboll är en komplex sport, men när bollen ligger still vet du förutsättningar. Jag tycker om att spela schack och fasta situationer påminner mycket om det – det gäller att hitta olika lösningar. Dessutom har jag hjälp av min pedagogiska examen att nå fram med budskapen.
Patrik började att föra anteckningar när han såg en intressant frispark eller hörna.
– I fotboll görs 30 procent av samtliga mål på fasta situationer, men min uppfattning var att många lag inte arbetade mycket med det på träningarna. Jag skapade därför ett eget register som jag kunde testa i olika lag, bland andra ÄIK:s damer och herrar, videofilmade det och analyserade materialet. Tanken var att dra lärdomar och ta det till en högre nivå.
På parkeringsplatsen utanför ICA Supermarket i Älvängen skulle Patriks liv ta en ny vändning. Det var där som han tog modet till sig och gick fram till Mikael Stahre, som då var tränare för Sarpsborg i norska högstaligan.
– Jag hade nyligen sett en av deras matcher och de var dåliga på inkast. Jag gick fram till Mikael och sa att jag kunde lösa deras problem. Han blev genast intresserad och bjöd hem mig på en fika, berättar han.
Det slutade med att Patrik fick hänga med till Norge och fick titeln ”set-piece coach”.
– Under vissa perioder tränade de fyra gånger per dag, vilket jag blev imponerad av. Jag fick se hur det var att arbeta med proffs och vi fick effekt på många saker. Det innebar att ett förtroendekapital byggdes upp.
Efter drygt ett år väntade nästa uppdrag. Mikael Stahre hade lämnat för IFK Göteborg och Patrik erbjöds strax därefter ett heltidsjobb på Kamratgården.
– Jag fick dagligen arbeta med spelare som Marcus Berg, Oscar Wendt och Tobias Sana, som alla tre har väldigt mycket erfarenhet. Det var berikande att diskutera med dem och ta del av deras kunskaper och syn på fasta situationer. Det var en period i början då det gick knackigt poängmässigt för klubben. Sedan upplevde jag att vi började träna mer på fasta situationer och det kändes som det var en bidragande orsak till att trenden vände, berättar Patrik.
Hur arbetar du?
– Oj, det är många timmar i veckan med analys. Inför en match går jag igenom motståndarens samtliga fasta situationer under de tre senaste månaderna och jag försöker förbereda spelarna så mycket som möjligt. Samtidigt måste man komma ihåg att de är människor, inte robotar. De kan inte ta in hur mycket information som helst. För mig är det viktigt att vi arbetar med en variant som kan ha flera olika utgångar.
Kan du beskriva känslan när en variant fungerar i en match?
– Det är fantastiskt när mitt lag gör mål på en fast situation. Då går det et rus genom kroppen. Det är mycket arbete som ligger bakom och det tar tid att nå resultat.
Sejouren i ”Blåvitt” varade i ett år innan de gick skilda vägar.
– Förutsättningarna förändrades. De var väldigt nöjda med mitt arbete, inte minst med tanke på att vi blivit bäst i Sverige på fasta situationer och dessutom låg i topp av allsvenskan. Jag ville gå ”all in” och bara fokusera på det. Göteborg hade dock inte de ekonomiska prioriteringarna och minskade min tjänst från 100 till 25 procent. Jag sa upp mig och gick tillbaka till läraryrket. Samtidigt höll jag mig ajour med fasta situationer genom att handleda tränare i bland annat dam-och herrallsvenskan. Jag är otroligt tacksam för tiden på Kamratgården och lärdomarna jag fick från laget. Jag ser tillbaka på tiden med glädje.
Nu har Patrik fått ett nytt uppdrag i en allsvensk klubb.
– IFK Norrköpings tränare, Glen Riddersholm, är från Danmark och där har de kommit betydligt längre i arbetet med fasta situationer jämfört med i Sverige. Han ville anlita mig och i dag är jag anställd konsult som ansvarar jag för deras fasta situationer. Jag känner mig privilegierad att få arbeta med ett allsvenskt lag om än på deltid. Jag känner mig samtidigt privilegierad att ha förmånen att jobba på en bra skola och bo väldigt nära den. Det är få lärare förunnat.
Avslutningsvis, vilken är din favoritvariant vid en offensiv hörna?
– Alla som det blir mål på. Till exempel den som vi (IFK Norrköping) gjorde mål mot Djurgården på innan sommaruppehållet. En spelare kommer från målet och möter hörnläggaren, så att han får en bättre vinkel. Han skruvar sedan bollen inåt mot den bortre stolpen där en medspelare kommer rusande. Otroligt svårt att försvara sig emot och när du rubbar motståndarens organisation har du ökat dina chanser att göra mål.
