Det snöblandade regnet faller ner och kullerstensgatan i centrala Göteborg är glashal när Ronja Henriksson kliver in på ett café iklädd en lång dunjacka med luvan uppfälld.
– Usch, vilket väder, konstaterar Ronja innan hon slår sig ned vid bordet.
Det typiska januarivädret är inget som hon nu kommer att behöva bekymra sig för. Intervjun äger rum blott några timmar före avresan till Italien där proffslivet väntar i Serie C-klubben Spezia.
– Före jul provtränade jag i två italienska klubbar och en av dem i Lucca, Toscana, gav mig ett fint kontraktsförslag – men på grund av den rådande coronasituationen kunde de inte längre ge mig kontraktet. Jag hade sagt upp mig från mitt jobb och hyrt ut min lägenhet. Det var jobbigt, säger Ronja och fortsätter:
– Min agent hörde av sig om att det fanns en öppning i Spezia och att en annan svensk tjej spelade där. De satsar mycket och vill ta sig upp i seriesystemet.
Ronja har just nu ett kontrakt som sträcker sig fram till sommaren.
– I Italien börjar säsongen under hösten och pågår fram till sommaren. Nu kommer jag att hoppa rakt in när halva serien är spelad och det kommer att bli en utmaning, säger hon.
22-åringen från Älvängen har, tillsammans med sin tvillingsyster Maja, två amerikanska collegetitlar på sin meritlista. Under den senaste tiden har hon tillhört division 1-klubben Lödöse Nygård IK.
– Det var jättekul att spela för LNIK. Jag behövde komma hem och lugna ner mig efter två hektiska år i USA. Maja har valt att åka tillbaka, medan jag stannade hemma. När jag hälsade på henne i höstas insåg jag att det var dags för ett nytt äventyr. Jag blev rastlös när jag kom hem igen, säger Ronja.
Blir det svårt att inte ha Maja vid sin sida den här gången?
– Om jag ska vara ärlig var det väldigt jobbigt i början när hon åkte till USA, men jag tror att vi båda har lärt oss mycket av att vara ifrån varandra. Någon gång behövde vi klippa navelsträngen, haha.
Det är första gången som Ronja kommer att leva på fotbollen, men mellan träningarna och matcherna kommer hon också att studera på distans.
– Det är en barndomsdröm som går i uppfyllelse. Jag ser tillbaka på lilla Ronja som sa att hon ville bli fotbollsproffs. Det känns helt fantastiskt.
Har du satt några personliga mål för din kommande tid i Italien?
– Jag vill komma in i laget med min energi och fotbollskunskap. Jag har den största vinnarskallen, att förlora finns inte i min värld och det har jag lärt mig i USA.
Kan du någon italienska?
– Knappt något. Mitt mål är att jag ska lära mig så mycket som möjligt ganska snabbt. Ingen i laget pratar någon engelska och därför kommer det att bli svårt under träningarna och matcherna om jag inte kan förstå vad de säger.
