ALAFORS. Jakob Lindströms första år som utlandsproffs präglades hårt av coronapandemin – men när säsongen var avslutad stod det klart att hans Fredrikstad hade säkrat avancemanget till den näst högsta divisionen.
–Jag trivs och har fått en stor roll, säger 27-åringen från Alafors.
I december förra året blev det klart att Jakob Lindström skulle lämna sitt kära Örgryte IS för sitt första utlandsäventyr. Fredrikstad BK i den norska tredjedivisionen lyckades säkra en underskrift från mittfältaren från Alafors.
– Jag kände att jag ville testa något annat och det fanns flera alternativ, men Fredrikstad kändes bäst för mig och jag ser fram emot en ny utmaning, sa Lindström till Alekuriren då.
Nu ett år senare kan 27-åringen se tillbaka på en säsong som inte blev vad han hade tänkt sig. Coronapandemin innebar försenad seriestart och stängd gräns hem till Sverige.
– Jag åkte dit i början av januari och kom bra in i allt – men i mars slog coronaviruset till och då stängdes allt ner. Vi hade tur att vi inte blev permitterade, klubben ville i stället att vi skulle träna i små grupper ute i skogen och bygga upp oss fysiskt. Jag är väldigt tacksam att klubben hade möjlighet att göra det, säger Lindström.
Successivt kunde laget återgå till att spela fotboll och i juli var det dags för den efterlängtade seriepremiären.
– Det var tråkigt att bara träna och vara ledig på helgerna. Därför var det skönt när vi drog igång med matcherna. Dock fick vi spela utan publik, vilket var speciellt. Fredrikstad är kända för att ha mycket folk på sina matcher och det var tråkigt att inte få uppleva det, säger Lindström.
Var det svårt att hitta motivation?
– Nej, det var det inte eftersom jag var i en ny klubb. Jag blev värvad för att hjälpa dem att vinna serien och det var mitt mål.
Var det tufft att inte kunna åka hem till Sverige?
– Ja, särskilt under våren. Som tur var bodde min sambo med mig, men det är många nära och kära som jag inte träffade under lång tid och jag är stolt över att ha klarat av det.
Fredrikstad fick spela en enkelserie och laget lyckades vinna samtliga 13 matcher. I det efterföljande slutspelet säkrades avancemanget till den näst högsta divisionen.
– Vi hade flyt i början och därefter rullade det på. Vi hade den starkaste truppen och var ganska överlägsna. Inför säsongen hade klubben en ambition att ta steget upp och det lyckades vi med, vilket var skönt, säger Lindström, som har fått en viktig roll i laget som central mittfältare.
– Det har känts okej för egen del. Jag trivs och har fått en stor roll. Spelsystemet 4-3-3 passar mig bra och allt i klubben är väldigt professionellt. Det märks att Fredrikstad är en storklubb.
Känner man extra press att prestera som nyförvärv?
– Eftersom det inte var så många andra nyförvärv inför säsongen gjorde jag det till en början, men det släppte efter ett tag. Jag är ingen spelare som ska göra många mål eller assist, utan jag jobbar hårt för laget och det har fungerat bra.
Lindström har ett år kvar på kontraktet och nästa säsong väntar alltså spel i den näst högsta divisionen. Han är just nu hemma i Sverige över julledigheten och kommer att återvända till Norge i början av januari.
–Det känns bra att spela ytterligare ett år i Norge. Jag hoppas att vi ska vara med och slåss i toppen även nästa säsong. Hittills har två nya spelare tillkommit och det kommer säkert in några fler. Vi kommer att ha ett slagkraftigt lag, säger Lindström.
Nu har du varit hemma i Sverige i några veckor, är det stor skillnad mot att vara i Norge?
– I Norge är det överlag mer förbud än i Sverige. En annan stor skillnad är att om en spelare blir smittad i Norge sätts hela laget i karantän och i Sverige plockas endast spelaren bort från truppen.
Ålder: 27.
Från: Alafors.
Moderklubb: Ahlafors IF.
Klubb: Fredrikstad BK.
Tidigare klubbar: Ahlafors IF, BK Häcken och Örgryte IS.
Ditt bästa fotbollsminne: Avancemangen med Örgryte IS och Fredrikstad BK.
Bästa du har spelat med: Rasmus Lindgren i BK Häcken.
Bästa du har mött: Markus Rosenberg i Malmö FF.
Klarar mig inte utan: Nässpray och snus.
Önskar du dig i julklapp: En stekpanna.