Släkten Löfström har länge varit en stark kärna i Lödöse Nygård. Den som går på damlagets matcher i division 1 kan i matchprogrammet läsa namnet fyra gånger. Systrarna Evelina och Emilia är viktiga pusselbitar i spelartruppen, medan pappa Göran och kusinen My står på sidan.
– Vi är vana att det är många Löfström i Lödöse Nygård, vi finns överallt och det har alltid varit så. Jag har flera kusiner i laget från mammas sida – både Rebecca Heinerås och Matilda Johansson. Även Embla Petersdotter är släkt med oss också. Det är inget jag tänker på, utan jag ser dem som mina kompisar, inte släktingar, säger Evelina, som är lagkapten.
– Vi föddes i stort sett på fotbollsplanen. Både mamma och pappa spelade. Det var det enda som vi kunde göra här, fortsätter lillasyster Emilia, som sitter med en ställning på sitt högerben efter att ha skadat knäet tidigare under säsongen.
– Knäskador är ett Löfström-syndrom. Vi är många som har fått liknande skador som Emilia, och jag själv var tvungen att lägga av på grund av det, säger My.
Förra säsongen blev hennes sista som spelare. Nu är My tränare och det trivs hon bra med.
– Det känns som att jag passar bättre som det. Jag älskar att vara runt det här laget, säger hon.
Är du tuffare mot dina kusiner än mot de andra spelarna?
– Haha, nej. Jag är samma mot alla. Alla är lika.
Är ni tre lika på något sätt?
– Nej, vi är väldigt olika på planen. De två besitter mer teknik än vad jag gör. Jag och Emilia hade en period när vi bildade mittbackspar och det gick inte. Vi kom inte överens. Vi blev bara arga på varandra, säger My.
Runt laget finns även Evelinas och Emilias mamma, Camilla Löfström som länge spelade i LNIK.
– Nu är hon vår trognaste supporter och till varje hemmamatch bakar hon en tårta som vi lottar ut, berättar Evelina.
Pappa Göran, 58, som spelade sin sista A-lagsmatch som 54-åring har nu hand om målvaktsträningen. Hans tvillingbror, Janne, återfinns i herrlaget som lagledare.
– Jag gillar sammanhållningen i den här föreningen, både i dam- och herrlaget. Det har alltid fungerat bra. Jag och Janne spelade länge tillsammans. Han var back och jag var målvakt, berättar Göran och fortsätter:
– Jag är vad man kallar en fotbollsidiot och det är en bonus att båda mina döttrar spelar.
Är Evelina och Emilia lika?
– Nej, de är olika. Det är nog därför de kompletterar varandra så bra. Emilia är lik mig medan Evelina är mer lik sin mamma.
Vem är sämst förlorare i släkten?
– Jag får nog säga min pappa, Janne. Han är ingen världsmästare på att hålla tillbaka känslorna efter en förlust, säger My och skrattar.
Vem är sämst vinnare?
– Ingen. Vi är inte dem som gnuggar det i ansiktet på någon annan.
Foto: Allan Karlsson.
