Stabil sista utpost

Drygt tre år har gått sedan Erik Hvenfelt packade sina väskor och begav sig till Ystad. Det var en chansning som föll väl ut.

– Jag hade varit i Sävehof i flera år och kände att jag ville testa något nytt. Chansen att jag skulle få spela i Handbollsligan var större i Ystad än i Sävehof och därför blev det ett självklart val – men till en början var det tufft att flytta till en helt ny stad. Jag åkte ofta hem under helgerna, berättar Erik.

Det var inte självklart att Erik skulle satsa på handbollen. Länge var även innebandy och fotboll minst lika intressant.

– Jag tyckte inte att det var roligt att spela handboll på en mindre plan, vilket alla gjorde i tidig ålder. Fram till att jag var ungefär tio år spelade jag därför bara innebandy och fotboll. Därefter satsade jag mer på handboll och jag insåg att jag var bäst på det. Därför blev det naturligt att jag skulle satsa, berättar han.

Att Erik blev målvakt var också en tillfällighet.

– Jag tyckte att det var tråkigt att värma upp målvakten på träningarna och inför matcherna. Då tänkte jag att jag lika väl kan stå där själv och jag minns att det var väldigt speciellt att stå i mål till en början. Som utespelare var min instinkt att jag skulle flytta på mig när det kom ett skott, men i målet var jag tvungen att stå kvar och stoppa bollen, säger Erik och skrattar.

Så du blev inte målvakt för att du var en för dålig utespelare?

– Haha, så var det nog också. Det visade sig att jag var bättre som målvakt än utespelare. Jag testade att spela ute någon gång när jag var A-pojk och då insåg jag att det var tur att jag hade flyttat in i målet.

Som 14-åring lämnade Erik sin moderklubb Nödinge SK för storklubben Sävehof och det betydde mycket för hans utveckling.

– Jag hade många fina år i Sävehof och lärde mig mycket där. Jag fick vinna många turneringar och det var bra för självförtroendet, säger han.

Den 197 centimeter långa 22-åringen från Nödinge har fått mycket förtroende i Ystads IF, men fjolårets säsong fick ett jobbigt slut.

– I februari fick jag ett skott i huvudet under en match, vilket ledde till en kraftig hjärnskakning. Vi var inne i en period med många matcher, men jag kunde inte spela mer och det var jobbigt att inte få bidra ute på planen. Nu mår jag betydligt bättre och det känns skönt att vara tillbaka, säger Erik, som konkurrerar med Niklas Kraft om målvaktsposten i Ystads IF.

– Vi står ungefär varannan match och det känns som att jag har blivit betydligt mycket bättre handbollsmässigt sedan jag kom ner hit.

Erik kommer från en idrottsfamilj där pappa Thomas var en framgångsrik fotbollsspelare i bland annat IFK Göteborg medan mamma Lotten var med och vann SM-guld med Sävehof 1993. Storasyster Sofia har också blivit svensk mästare med H65 Höör och återfinns nu i Köpenhamn.

Är du och Sofia lika?

– Både ja och nej. Hon är lite mer seriös än vad jag är. Om jag ska vara helt ärlig så vet jag ingen som tränar hårdare än vad hon gör.

Erik, som har många ungdomslandskamper på meritlistan, drömmer nu också om att en dag få spela utomlands – men innan dess vill han vinna ett SMguld med sitt Ystad.

– Det har varit jobbigt att se mina gamla polare få vinna guld med Sävehof i flera år. Jag vill också göra det.