Drygt ett år har gått sedan lokaltidningen träffade Gzim Salihi. Han hade då slagit sig in i Sävehofs A-lag på allvar och Sävehof hade precis fått tillbaka Johan Jakobsson, en tuff konkurrent på högerniopositionen.
Mycket har hänt sedan dess. Jakobsson är borta från spel på grund av en hjärnskakning och när årets säsong har dragit igång är Gzim Sävehofs enda vänsterhänta alternativ som högernia.
– Jag känner mig fysiskt starkare än någonsin. Resultaten på fystesterna har ökat i år jämfört med tidigare år och ute på planen känner jag mig både starkare och snabbare. Det är alltid kul att få förtroende av tränarna och jag ska se till att ta chansen.
Och som han gjorde det i torsdagens hemmapremiär mot Hammarby. Efteråt var det Gzim som stal alla rubriker efter att ha gjort hela 13 (!) i 31-27–segern. Ett nytt personligt rekord för 20-åringen från Nödinge.
– Jag fick många lägen och tog tillvara på chanserna. Det är skönt när man kommer in i ett flow och är het. Då känner lagkamraterna också det och de försöker ge mig fler lägen. Det var min bästa match hittills på den här nivån och jag hade svårt att sova efteråt, säger Gzim med ett stort leende.
Han betonar dock att det är viktigt att behålla båda fötterna på jorden och inte sväva iväg.
– Det är bara en match och många återstår av säsongen. Nu lägger jag den här matchen bakom mig och lägger fullt fokus på nästa. Men det är såklart skönt att göra 13 mål i en match, det ger mig självförtroende inför fortsättningen, säger Gzim, som är helt fri från sina skadebekymmer.
– Knäna höll hela förra säsongen och det känns väldigt bra just nu, inga problem alls, säger han.
Vad är din personliga målsättning för säsongen? Ska man hoppas på 13 mål varje match?
– Haha, nej det blir väldigt svårt. Jag ska försöka fortsätta att göra mål och förbättra mitt försvarsspel ännu mer. Jag har fått mycket hjälp av Johan Jakobsson kring hur man försvarar bättre och jag har blivit mer aggressiv.
Efter fjolårets uttåg i kvartsfinalen mot Malmö siktar nu Gzim på att få spela minst semifinal i år.
– Det är absolut realistiskt. Vi har ett tillräckligt bra lag för att gå långt och jag hoppas att vi gör det bättre än förra året, säger han.
Om vi träffas igen om några år, vad hoppas du har hänt då?
– Målet är att bli proffs utomlands. Att få spela i en av de största ligorna, antingen i Tyskland eller Frankrike. Det hade varit häftigt.
