SOLNA. Studenternas i Uppsala är ett minne blott.
Nu är Friends Arena bandyfinalernas hemmaborg.
Surte-Kareby F19 blev historiska när de i lördags spelade den första bandyfinalen i den nya arenan.
Hur hamnande vi där? Resan började i Karebys klubblokal en kväll i början på september. Vi inventerade spelarmaterialet och kunde konstatera att vi kunde anmäla ett lag till SM för 16-åriga tjejer och ett för 19-åriga tjejer. Det fanns dock en problemställning. Tänk om Karebys damer skulle nå en SM final, då skulle vi bli tvingade att spela två finaler under samma dag och det skulle vara en ofrivillig jackpot. F19-lagets väg till SM-finalen i Friends Arena var högdramatisk. Efter att ha vunnit vår poolspelsgrupp blev vi lottade att möta den som kom tvåa i poolspelsgrupp Syd. Det blev Skirö som håller till i och kring Vetlanda, en bandymetropol och bandyplantskola av stora mått.
Vi lottades till hemmamatch i Ale Arena vilket innebär bästa möjliga förutsättningar. Under matchens första halvtimme följdes lagen åt upp till 3-3 och vi anande att det kunde bli dramatiskt. Vi leder med 5-3 i halvlek och inleder andra halvlek starkt. 6-3, 7-3 och 8-3 och vi äger matchen. Cirka 20 minuter kvar och vi fortsätter producera chanser då presenterar sig Skirös Stina Lennartsson. Det är en oerhört svårstoppad, skridskoskicklig och hårdskjutande tjej. I rask följd ser hon till att ta Skirö tillbaka in i matchen och med 3 minuter kvar att spela står det 8-8 och vi har använt vår timeout.
Det börjar, minst sagt, bli nervöst, men med endast sekunder kvar av ordinarie matchtid lyckas Sophia Adolfsson ”rinna” igenom och sprätta in 9-8. Vi väntar oroligt på replik från Skirö men istället blir det Ida Friman som ”stänger” matchen med sitt andra mål för kvällen. 10-8 och biljetten till Friends Arena var klar. Helt underbart och förberedelserna påbörjades omgående. Fredagen den 15 mars glider en buss norrut med riktning Solna och Friends Arena. Vi fick möjligheten att träna dagen innan finalen och det var stort. Svårt att fokusera på det bandymässiga, men isen var okej efter att ismakarna jobbat dag och natt de senaste 5 dagarna.
Dags för SM-final. Söråker står för motståndet. Vår match inleder SM-final helgen så det är ett historiskt första avslag på den nya spelplatsen för bandyns finaler. Matchen startar klockan 08:00 så det är en tidig väckning på lördagen. Redan klockan sex är vi på plats i omklädningsrummet på Friends Arena. Nu känns det i luften att det är final och för varje minut vi närmar oss matchstart ökar fokuseringen. En sista genomgång innan vi går ut och ställer oss i spelargången för inmarsch. En häftig upplevelse på många sätt.
Det blir en spänd matchinledning och vi får inte riktigt spelet att stämma. Söråker tar ledningen tidigt och vi får jaga. Sophia Adolfsson kvitterar på hörna och det börjar se lite bättre ut. Vi går till halvtidsvila med ett oavgjort resultat. Känslan är att det kommer bli en jämn match. Söråker tar ledningen och Sophia Adolfsson utjämnar återigen på hörna. Söråker tar ledningen ytterligare en gång (3-2) och backar hem för att ”stänga” matchen. Vi tar timeout och bestämmer oss för att gå upp och trycka hårdare för att vinna boll och skapa chanser på deras misstag. Tiden rinner otäckt snabbt, men vi skapar chanser. Tjejerna jobbar stenhårt och när klockan visar 90:36 får Hanna Wetterling på ett vasst skott. 3-3 och det blir ”sudden”. Vi har ett mentalt övertag och vi känner att vi kan avgöra. Målchanserna avlöser varandra och bollen ”dansar” på mållinjen, men den vill inte in. Den första av två tiominutersförlängningar är slut och nu är det bara tio minuter kvar innan det blir straffar. Då händer det som inte får ske. Söråker får hörna och Söråkers, för dagen klart bästa spelare, Malin Persson avgör matchen med ett välplacerat skott. Vi får gratulera Söråker till segern.
Vi var så nära att lyfta pokalen, men oavsett resultatet kommer vi att minnas vilken grej det är att få spela en SM-final i Friends Arena. Det gör vi gärna igen!
Vi avslutar helgen tillsammans med drygt 38 000 andra bandytokiga då vi tittar på den rafflande herrfinalen.
Text: Per Branting Karlsson
Foto: Gert Holmér