14 mål på 15 starter blev det för anfallaren Robin Andersson i årets division 4. Efter en skadefylld säsongsinledning hittade 23-åringen storformen och var en stor bidragande faktor till att Skepplanda länge var med i toppskiktet.
– Jag bröt ett ben i foten och missade de tre första seriematcherna. Jag är tyvärr van att vara skadad och den här gången kändes det nästan som att jag skulle strunta i att fortsätta, men sedan kände jag mig motiverad och därefter gick det väldigt bra, säger han.
Vilken succésäsong det blev för anfallaren. I ett bottentippat Skepplanda, som erbjöds en plats i division 4 kort innan seriepremiären, var Robin Andersson den klart lysande stjärnan och det blev till slut en delad tredjeplats i skytteligan.
– Det är klart att jag är nöjd. Jag har fortfarande inte förstått vad som hände under den här säsongen. Jag har inte gjort mål på flera år och nu lossnade det rejält. Det är skönt när man kommer in i ett stim, man springer rätt och bollarna går in. Allt känns naturligt på något sätt, det är svårt att förklara. Man känner på sig att man kommer att göra mål, säger Robin, som tidigare har spelat i klubbar som Torslanda och Ahlafors IF.
Det blev till slut en femteplats i tabellen för SBTK:s herrar och Robin Andersson ser tillbaka på en fin säsong för hela laget.
– Vi är supernöjda med vår säsong. Jag tycker att vi tog flera kliv i år jämfört med de tidigare åren. Vi har haft få skador och har därför kunnat spela med i princip samma lag i varje match. Vi plockade sex poäng mot Skene som vann serien och hemmamatchen mot dem var den skönaste segern i år. Vi vände i slutet och jag fick göra två mål trots att jag inte gjorde en särskilt bra match, säger han.
Hur känns det att få ”Gulddojan”?
– Det är klart att det är kul, ett bevis på att jag har gjort något bra.
Hur ser du på nästa säsong?
– Jag tror att det kan bli väldigt bra. Det ska bli spännande att se vad Johan Elving (ny huvudtränare) kan bidra med och jag tror att det kommer att bli jättebra. Jag har absolut inget ont att säga om Stig (Persson), utan jag trivdes väldigt bra med honom.
Från herrarnas målfarlige anfallare till damernas stabila försvarare. Efter en stark säsong belönas Lisa Qvarfordt med ”Gulddojan 2017”.
– Det är jättekul. Det har känts bra under hela säsongen, som var en av mina bättre och jag känner att jag har utvecklats sedan året vi gick upp i division 1. Jag gav Stig Persson ett löfte att jag skulle vinna träningspriset, vilket jag också gjorde. Det lade väl grunden till att jag har blivit bättre. Jag försöker att träna så mycket jag kan och jag får dåligt samvete när jag inte kan vara med, säger hon.
22-åringen från Alvhem kom till Skepplanda för nio år sedan och har blivit en viktig kugge i laget som i år bland annat vann derbyt mot Lödöse/Nygård på Forsvallen.
– Det var den absoluta höjdpunkten i år. Det är alltid kul att vinna ett derby mot LNIK. Jag har spelat ihop med många av dem i F16-laget och det är kul att möta dem, säger Lisa.
Hon beskriver sig själv som en brytsäker försvarare som sällan ger sig i närkamperna.
– Jag tycker inte om när motståndarna kommer förbi mig. I år siktade jag på att göra mitt första mål, men jag lyckades tyvärr inte. Det blev två assist i stället, säger hon.
Årets säsong blev en berg-och dalbana för SBTK:s damer. Fina insatser blandades med sämre och laget slutade sjua i årets division 2.
– Vi tappade många spelare inför i år och vi behövde tid att spela ihop oss. Vi visade att vi kunde slå de flesta lagen i serien, men vi var alldeles för ojämna för att kunna vara med och slåss i toppen.
Hur går tankarna inför 2018?
– Jag hoppas att vi håller en jämnare nivå och att vi spelar bättre mot de sämre lagen.
