NÖDINGE. Efter 30 år av kriminalitet bestämde sig Lasse Moberg för att börja leva ett hederligt liv.
Jasmin Eriksson har för första gången fått rätt stöd och tagit sig ur drogmissbruk och brottlighet.
Genom föreningen Kris stöttar de varandra och i onsdags gästade de Ale gymnasium för att berätta om kampen tillbaka till ett värdigt liv.
Det blev ett känslomässigt möte när medlemmarna från Kris (Kriminellas revansch i samhället) tog till orda inför de drygt 40 besökarna i teatersalongen.
Tidigare i höstas beslutades att ett samarbete med Ale kommun skulle startas upp och onsdagens föreläsning blev ännu ett steg i det.
– Kris är en bra organisation och vi vill visa att den finns, sa Jonas Ekstrand, projektledare på Mötesplats Ungdom, inledningsvis.
Syftet med samarbetet är att skapa ännu en väg för att fånga upp ungdomar på glid. I september startades Unga Kris i Göteborg dit alla mellan 13 och 25 år är välkomna att delta i olika aktiviteter, även om man inte haft problem med droger eller brottslighet.
– Vi vill visa att man kan ha kul utan alkohol och droger. Hos oss är alla lika mycket värda och det viktigaste är att vi har kul ihop. Tanken är att även starta upp studiecirklar och ordna med enskilda samtal för de som behöver prata, berättar Lasse Moberg som är ledare på Kris i Göteborg.
Han har varit yrkeskriminell den största delen av sitt 45-åriga liv. I jakten på pengar skydde han inga medel och på vägen blev många människor sårade, inte minst hans fyra barn. Det var också anledningen till att han slutligen lyckades lämna brottsligheten bakom sig.
Bestämde sig
Han vet hur det känns när den glorifierade bilden av det kriminella livet suddas ut, guldkedjan tas i förvar av häktespersonalen och kvar lämnas man med en enda fråga.
– Var det värt det? Tankarna kommer ifatt en och inlåst i cellen finns inga piller att döva ångesten med. När man väl kommer ut igen har man ingen annanstans att gå än tillbaka till kriminaliteten för det är det enda man kan.
Depressioner, otaliga sömnlösa nätter och doping hörde vardagen till och ibland kunde han få sjuklig noja och tro att alla var ute efter honom. Något av det mest smärtsamma var att se sin äldsta son gå i samma fotspår, vilket till slut fick honom att bestämma sig för att få ordnig på sitt liv, en gång för alla. Idag har de båda tagit sig ur kriminaliteten och är nu vänner, men Lasse är medveten om att det kommer ta tid att kunna förstå och förlåta.
Genom Kris hittade han den gemenskap och styrka han tidigare saknat.
– Jag har aldrig fått någon hjälp av myndigeter. De hade säkert mycket att ge, men inget som jag behövde. Så länge man inte bestämt sig själv så går det inte. För att kunna hjälpa någon får man aldrig se personen som ett problem, utan istället försöka hitta vilka problem som finns runt omkring.
Vågar berätta
Jasmin Eriksson dömdes till ungdomsvård som 19 åring. Fem gånger har hon suttit i fängelse.
Hennes tuffa resa började redan som barn. Uppväxten i en dysfunktionell familj, mobbingen i skolan och känslan av att inte passa in ledde till att hon tidigt började använda våld. Hon slogs med allt och alla, placerades i specialklasser, rymde hemifrån som fjortonåring och hamnade tidigt i drogmissbruk och kriminalitet.
– Under min uppväxt har jag aldrig fått en klapp på axeln eller hört någon säga att jag duger som jag är. Jag har heller aldrig fått lära mig vad som är rätt och fel. Det var mycket våld i mitt hem och min pappa ville att jag skulle vara en kille.
När hennes mamma gick bort förra året bestämde hon sig för att försöka få ordning på sitt liv. Hon sökte behandling, men fick aldrig det stöd hon behövde. I ett desperat rop på hjälp begick hon allt fler brott bara för att komma in på en anstalt och kunna ta sig bort från kriminaliteten.
Den stora vändningen kom först när hon fick kontakt med Kris och idag har hon varit helt fri från både droger och kriminalitet i 14 månader.
– Jag är 29 år och har precis börjat leva livet. Kris har hjälpt mig på alla sätt och de ser mig för den jag är och inte för det jag har gjort.
Många av de saker hon upplevt var svåra att prata om, men hon var fast besluten att klara av det.
– Jag berättar detta av kärlek och för att ingen av er ska hamna i samma situation som jag varit i.
