För drygt en vecka sedan fyllde Leon tre år och det var efter att han fyllt ett som hans mamma Ellinor Ytterholm insåg att allt inte stod rätt till.
– Han söker ingen kontakt och har inget konsekvenstänk. Leon kan springa rakt ut från en soffa och slå sig, ställa sig upp och göra om samma sak igen. När jag ska gå på toaletten tvingas jag ta med honom in och låsa dörren eftersom jag inte vet vad han kan göra när han är själv, berättar hon.
Enligt ett läkarintyg har Leon autism och utvecklingsförsening. Han kommunicerar inte med ord och förstår inte uppmaningar. Leon kräver omfattande stöd av föräldrar och förskola, står det i samma intyg.
– Han sover tre timmar per dygn. Häromdagen somnade han vid 22-tiden och vaknade innan midnatt. Jag var nära på att bryta ihop och han har exempelvis aldrig sagt ”mamma” till mig. Han är som ett spädbarn i en treårings kropp, berättar Ellinor.
Leon går i förskolan, men enligt Ellinor är det krävande för personalen och i perioder när Leon inte mår bra blir hon ombedd att hämta honom.
– Det här har gått så långt att jag gick in i väggen för ett tag sedan. Jag orkade inte längre, men nu är jag tvungen att jobba 50 procent för att få allt att gå ihop. För ett och ett halvt år sedan gick jag och Leons pappa Christian isär för att kunna få något andrum, säger hon.
I november förra året ansökte Ellinor och Christian om assistans enligt lagen om stöd om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) i en omfattning på 98 timmar och 30 minuter per vecka. I veckan kom svaret från kommunen: Ansökan avslås med motiveringen att ”hjälpbehovet inte bedöms vara av tillräcklig omfattning eller av den karaktär som krävs för att berättiga personlig assistans.”
– Jag är förbannad. Jag pluggar LSS-juridik, det är min spetskompetens och det är mycket som är kränkande med det här beslutet, säger Ellinor.
Hon bläddrar i dokumentet och läser upp följande stycke:
”Personlig assistans skulle dock kunna ge bättre förutsättningar att i mycket stor utsträckning anpassas till barnets och familjens individuella behov.”
– De har alltså skrivit att personlig assistans hade varit jättebra för mig, Christian och Leon. De erkänner att det finns ett behov, men samtidigt anser de att Leon har ett lika stort sömnbehov som en normal treåring, men jag vet ingen annan som sover max tre timmar per dygn. Kommunen hänvisar mycket till vanligt föräldraansvar, men det här är inte normalt, säger Ellinor med tårar i ögonen.
– Jag vet att kommunen har det tufft ekonomiskt och det känns som att de letar efter kryphål för att slippa betala. Men det är konstigt när barn hamnar i kläm. Jag och min jurist sa innan domen skulle komma att runt 30–40 timmar hade varit ett normalt beslut, som sämst 15 timmar, men nu får vi ingenting. Försäkringskassan har beviljat 48 minuter i veckan utan att ens ha träffat Leon och kommunen har bara sett honom 20 minuter på förskolan, fortsätter hon.
Ellinors juridiska ombud, Natalie Schwarz LSS Assistans, är chockad över beslutet.
– Jag blev väldigt förvånad att de avslog ansökan. Det kom som en chock för både mig och familjen. Leon är troligtvis en av de kunderna med den grövsta autismdiagnosen som jag har träffat. Jag förstår Ellinors reaktion och vi kommer att överklaga till förvaltningsrätten.
Hur tycker du att Ale kommun hanterar sådana här fall?
– Jag skulle säga att Ale kommun är den striktaste kommunen som jag har träffat på. De letar efter kryphål och möjligheter att avslå insatser.
Ebba Gierow, sektorchef för arbete, trygghet och omsorg:
– Biståndsenheten jobbar alltid utifrån lagstiftning och rättspraxis och vi har kompetenta medarbetare. Sedan kan det såklart innebära att människor inte får det man har ansökt om, det är naturligtvis bekymmersamt och så ser det ut i många kommuner.
Vad säger du om kritiken att Ale kommun är för strikta när det gäller sådana här ärenden?
– Den uppfattningen har inte jag. Biståndsenheten i Ale gör goda bedömningar och följer lagstiftning och aktuell rättspraxis.
Läs också: ”Allt har blivit sämre”
