Sandra är född med en medelsvår intellektuell funktionsnedsättning och enligt läkarintyg framgår det att hon är på samma nivå som en fyra- till sexåring. För 20 år sedan ville Sandra flytta hemifrån och hon flyttade då in på serviceboendet Kontakten i Älvängen.
– Sandra utsattes för flera incidenter under den här tiden. Hon gav sig ofta iväg på egen hand utan att personalen hade koll på henne. En gång hade hon gett sig iväg till Göteborg helt ensam och senare när hon hittades av anhöriga fick vi veta att Sandra hade utsatts för en av de värsta incidenterna som man kan vara med om (med respekt för Sandras integritet vill Victoria inte gå in på detaljerna kring händelsen). Det var fruktansvärt. Hon har varit med om så mycket och många av dessa incidenter beror på personalbrist, berättar Victoria.
I ett läkarintyg, som lokaltidningen har tagit del av, står bland annat följande om Sandra: ”Vi ser att hon behöver mycket hjälp och stöd i sin vardag. Hon bör inte ges möjlighet att ge sig ut på egen hand utan behöver ständigt en personal med sig. Sandra är en sårbar person som inte får utsättas för fler trauman eller för händelser som hon inte kan reda upp.”
Den 17 december förra året förflyttades Sandra från Kontakten till ett nytt serviceboende i Surte, men enligt Victoria har flytten varit allt annat än lyckad.
– Under den sista tiden fungerade allt någorlunda bra på Kontakten i Älvängen, men sedan skulle Sandra förflyttas till Surte och vi fick då höra att om vi inte tackade ja till platsen fanns det stor risk att Sandra skulle hamna i en annan kommun i Norrbotten. Vi blev lovade att Sandra skulle få möjlighet till persontillsyn även under nätterna, men så har det inte blivit. Flytten har varit dålig för Sandra. På serviceboendet bor i dag människor med olika problem, men ingen är på Sandras nivå och personalen gör ingenting för att hjälpa henne, säger Victoria och fortsätter:
– Jag har fått hämta henne flera gånger efter att hon har gett sig ut på egen hand och personalen säger bara att hon är felplacerad och att de inte har tillräckligt med resurser. När jag kontaktar ansvariga på kommunen får jag olika information från varje person jag pratar med. Ale kommuns vård och omsorg har hittills inte kunnat ge Sandra den trygghet som hon behöver. Det är otroligt illa skött och det är personer som behöver hjälp som hamnar i kläm för kommunens besparingar.
Victoria och hennes familj har nu tröttnat på hanteringen och vill se en förändring.
– Jag har haft det så här i 20 år nu och jag orkar inte längre. Ingenting fungerar och nu får det vara nog. Min dotter ska få den hjälpen hon behöver, säger Victoria.
– Jag är ständigt orolig att det ska hända Sandra något, att hon ska komma till skada och som mamma är det är en fruktansvärd känsla. Jag och min familj kämpar för att hon ska få ett bättre liv och vi hoppas fortfarande på att få uppleva den dagen då man bemöter personer med funktionsnedsättning med respekt och utjämnande levnadsvillkor i kommunen.
Lokaltidningen har pratat med Andreas Witt, verksamhetschef funktionshinder i Ale kommun, som inte vill kommentera det enskilda fallet.
– Personalen säger aldrig att en person är felplacerad. I verksamheten som jag driver handlar det inte om att fatta beslut om vilken insats det ska vara, utan vi ska verkställa det som biståndsenheten har kommit fram till. Därför har jag svårt att tänka mig att personalen uttrycker sig så.
– Vårt problem är att vi inte alla gånger kan motsvara de förväntningar som anhöriga har och när det uppstår sådana här fall uppmanar jag alltid de anhöriga att göra en anmälan till Inspektionen för vård och omsorg, IVO. De kan då avgöra om man får det man har rätt till eller inte. Än så länge har vi inte fått allvarlig kritik, avslutar Witt.
