Efter att ha avböjt rekryterarens förfrågan ett antal gånger gick Maria Reinholdsson till sist med på att träffa Ales båda kommunalråd, Mikael Berglund (M) och Monica Samuelsson (S). Det avgjorde saken. Maria valde att lämna sin tjänst som stadsdelsdirektör i Majorna/Linné i Göteborg efter bara ett år.
– Jag har lovat mig själv att efter tre år överväga om mitt nuvarande uppdrag är bra för mig och om jag är bra för uppdraget. Ett år som stadsdelsdirektör är egentligen alldeles för kort, men mötet med Mikael och Monica gjorde starkt intryck. Dialogen mellan dem om hur de vill utveckla Ale som kommun och organisation tilltalade mig mycket. Jag ville verkligen åka med på resan, säger Maria om beslutet att anta kommunchefsrollen i Ale.
Det som attraherade mycket är beslutet att minska rapportskrivandet och implementera en tillitsbaserad styrning i hela kommunen.
– Jag har inget behov av strålkastarljus eller att få uppmärksamhet på scenen. Specialisterna i våra verksamheter är de som är längst ut i organisationen. Det är de som gör jobbet. Mitt uppdrag är att göra de som står mig närmast, det vill säga alla chefer så bra som möjligt och att vi tillsammans skapar för våra medarbetare att nå sin fulla potential. Vi kan se kommunen som ett urverk, där varje litet kugghjul måste haka i nästa för att allt ska fungera. I detta arbete är tillit helt avgörande. Vi måste kunna lita på varandra, säger Maria engagerat.
Det är tydligt att hon läst på om Ale och har en bra bild av de utmaningar som väntar. Omsättningen på chefer är ett ämne hon vill sätta sig in i omgående.
– Det är angeläget att vi får med alla på tåget. Vi är varandras arbetsmiljö och kan vi komma överens om målbilden och vad vi vill åstadkomma blir det roligt att gå till jobbet. Det är jag övertygad om, säger Maria.
Fackförbunden har pratat om att en ”tystnadskultur” har brett ut sig i vissa verksamheter. Hur ser du på det?
– Det är inget jag har fått till mig än så länge, men det är oacceptabelt och fasansfullt, svarar Ales nya kommunchef med skärpa.
Hur introduceras då kommunens högsta tjänsteman på sin nya arbetsplats? Det är inget Maria behöver fundera på. Hon tar fram sin telefon och konstaterar att dagarna redan är fulltecknade.
– Jag bestämde mig för att ha kalendern publik för att göra det möjligt att bjuda in mig till diverse möten och träffar. Det kommer att bli intensiva dagar och min första känsla är att Ales organisation är mötesintensiv. Det vill jag titta närmare på. Vad finns det för struktur? Behövs alla möten? Vad är det vi diskuterar när vi träffas?
Maria Reinholdsson har en spännande bakgrund. Livserfarenheterna är många, alltifrån uppväxten ute på Nordkoster till studier i USA och slutligen högskoleutbildad socionom och chefsjobb i offentliga sektor under 20 år. Men när Maria åker hem är det alltid till Koster.
– Där har jag mina starkaste band och två fastrar som fortfarande bor där. Som barn fick jag uppleva att både vänner och anhöriga försvann ner i havets djup. Det var en del av verkligheten när man växte upp på Nordkoster. Uppväxten och dess villkor har präglat mig, berättar Maria.
Pappa var räkfiskaren på Nordkoster som träffade kärleken i vackra Österlen.
– Mamma tog ett stort steg när hon valde att bli öbo. För mig har det inneburit att jag fått det bästa av två världar. Det är speciellt att leva så nära naturens krafter, det är på gott och ont, säger Maria som imponeras av alla de som väljer att leva i skärgården.
– Förutsättningarna har ju inte blivit lättare. Det är tufft att hålla sig utanför ”mainstreet”, menar hon.
De första sex skolåren tillbringades på Nordkoster, innan studierna gick vidare på fastlandet. Efter att ha läst naturvetenskap på gymnasiet bar det iväg till USA.
– Det var lärorikt att komma hemifrån på allvar. När jag kom hem började jag som lärarvikarie och det bästa var att få jobba med barn som hade de största utmaningarna. Jag bestämde mig för att läsa till socionom och trodde nog länge att jag skulle bli skolkurator, men mitt första jobb blev som socialsekreterare i Strömstad kommun.
På meritlistan finns chefsuppdrag inom individ- och familjeomsorgen i Kungsbacka och nordöstra Göteborg.
– Tiden i Kungsbacka var under åren när expansionen var som störst. Det var väldigt roligt och där fanns ett upplägg som gjorde det möjligt att få olika sidouppdrag utöver din ordinarie tjänst. Jag fick till exempel medverka i arbetet med den nya översiktsplanen och ansvarade för de sociala perspektiven, berättar Maria.
Tiden som stadsdelsdirektör i Göteborg blev kort. Hur mår Göteborgs stad, är det lika kaotiskt som vi läser?
– Absolut inte. Det är en organisation som fungerar väldigt bra, men precis som överallt så finns det saker att förbättra. Än så länge är det rent vatten i kranen, spårvagnarna kommer och går, äldreomsorgen fungerar liksom skolan. Vi glömmer bort allt det goda och fina som alla tar för givet.
